Rymdgymnasium
Ja, som jorden. Ett universum utanför ett universum!
Måste det vara något mellan tuberna? Glöm inte bort att du är 99% tomrum som hålls ihop av den starka kraften. ;D
Ja, som en molekyl. Eller en atom. <:
I present to you, that this is the shape of the universe. En oändlig inzoomning!
Det är mest konceptet som jag är ute efter. Ett grundmönster som innehåller konstant repetition i all oändlighet. <:
På mandelbroten? Eller på universum?
Svaret blir hursomhelst det samma. Grundformen!
Inte i just den bilden. Det jag lägger fram just nu är en teori och jag använde mandelbroten för att förklara hur jag menar. <:
Nope, jag vet inte alls om det jag säger är sant då det inte direkt kan empiriskt bevisas innan vi kan bryta den fjärde dimensionen. x>
Men mandelbroten kan zoomas in eller ut i all oändlighet, det stämmer. <:
Det finns fler än tre dimensioner! Kolla på youtube om "the ten dimensions"
Det är det som grundat ganska mycket om mina tankar. Det är inte empiriskt bevisat men det är nära på.
Åh! Äntligen någon som faktiskt tycker att det här är roligt.
Jag har tänkt på en grej!
När vi går omkring här på Jorden, så skulle man kunna säga att vi bara kan förflytta oss i två dimensioner (eftersom de avstånd vi kan röra oss upp, eller ner, är minimala). Vi skulle kunna kalla det steg 1.
Men, när vi tar oss ut i rymden (genom att lyckas pressa oss själva ut genom den tredje dimension, som vi egentligen inte ska kunna röra oss i) kan vi, utan problem, röra oss i sidled, på djupet, och på höjden (alltså i tre dimensioner).
Vi har nu kommit till en helt annan värld. Vi kallar den steg 2.
När vi ser ner på vår planet är den rund (vilket är helt ologiskt, för vi vet ju att den är platt när vi står på den!)!
Kan vi ta oss ut, genom att röra oss i en fjärde dimension, och se det vi nu kallar Universum utifrån; precis som vi kan göra med Jorden? (Steg 3)
När vi går på Jorden, upplever vi den inte som rund. Vi upplever den som platt (tvådimensionell).
När vi ser Jorden utifrån, upplever vi den som rund. Alltså, har den då fått tre dimensioner.
När vi befinner oss i Universum, upplever vi det som "oändligt" med tre dimensioner. Men, om vi lyckades ta oss utanför Universum; hur skulle vi uppleva det då?
Det här skulle förresten kunna pågå i en evighet.
Och kanske även åt andra hållet?
Ner till en dimension. Och till minus?
Nu blir det snurrigt.
Citat från Jesuisuntortue
Åh! Äntligen någon som faktiskt tycker att det här är roligt.
Jag har tänkt på en grej!
När vi går omkring här på Jorden, så skulle man kunna säga att vi bara kan förflytta oss i två dimensioner (eftersom de avstånd vi kan röra oss upp, eller ner, är minimala). Vi skulle kunna kalla det steg 1.
Men, när vi tar oss ut i rymden (genom att lyckas pressa oss själva ut genom den tredje dimension, som vi egentligen inte ska kunna röra oss i) kan vi, utan problem, röra oss i sidled, på djupet, och på höjden (alltså i tre dimensioner).
Vi har nu kommit till en helt annan värld. Vi kallar den steg 2.
När vi ser ner på vår planet är den rund (vilket är helt ologiskt, för vi vet ju att den är platt när vi står på den!)!
Kan vi ta oss ut, genom att röra oss i en fjärde dimension, och se det vi nu kallar Universum utifrån; precis som vi kan göra med Jorden? (Steg 3)
När vi går på Jorden, upplever vi den inte som rund. Vi upplever den som platt (tvådimensionell).
När vi ser Jorden utifrån, upplever vi den som rund. Alltså, har den då fått tre dimensioner.
När vi befinner oss i Universum, upplever vi det som "oändligt" med tre dimensioner. Men, om vi lyckades ta oss utanför Universum; hur skulle vi uppleva det då?
Ang. steg ett så har det enbart med hur vi uppfattar världen att göra, inte hur våra förflyttningsmöjligheter ser ut. Det känns som att vi går i en rak linje men vi kan gå upp för trappor (i.e. förflytta oss uppåt) och hoppa ner från höga höjder (i.e. förflytta oss nedåt)
Det som du ser som limitationen är gravitationen som hindrar oss, det har inget med dimensionerna att göra. n_n
Nä, jag vet det.
Men det är en tanke jag brukar få, och den retar mig lite.
Svarta hål uppstår ju när en himlakropp blir så stor att den kollapsar under sin egen vikt, tänk då om allting blir svarta hål, som sedan blir till ett svart hål och därmed får så mycket friktionskraft av den enorma massan så att det exploderar och skapar ett nytt big bang!
Igen, toalettlogik är kul.
Universum expanderar konstant, det kommer att kollapsa under sin egna vikt så ett nytt big bang är mycket möjligt.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet