Psykisk ohälsa
Någon med ADD/ADHD som inte får läkarintyg för körkortstillstånd? Anledningen var tydligen att dom tycker att jag måste hitta en medicin som fungerar för mig (elvanse och concerta funkade inte). Är dock inte alls sugen på mer bieffekter av liknande preparat. Så det jag undrar är pretty much om någon vart med om detta och hur det löste sig:))
Man känner sig så accepterad när folk stöttar en för ens psykiska svårigheter för att senare shamea en för samma sak. Folk har verkligen så mycket "förståelse" när det kommer till kritan.
Måste bara älska att läkarna är så himla snabba på att skriva ut läkemedel så fort man inte mår bra.
När för vissa det ibland räcker med terapi och kanske ändring om deras levnadsvanor.
Min läkare skrev ut sertralin och det enda jag fick från dessa läkemedel var biverkningar och jag spenderade nätter på toaletten och kräktes pga dessa tabletter.
^känner att det var tvärtom för mig. Min läkare ville inte skriva ut mer utav den medicin som faktiskt fungerar för mig, trots att jag ej överanvänder sen.
Citat från Tresus:
Citat från TEMPERTANTRUM:
Går på antidepp för första gången ever.
Känner mig på allmänt dåligt humör. Men jag gråter inte och känner mig inte konstant ledsen. Men istället har jag blivit isdrottningen nr 1, plus att min adhd energi är typ död.
Jag har blivit lat.
Fan ska man göra?
Vanligt att man blir kall på antidepp, vissa föredrar sitt dåliga mående framför det apatiska. Är det väldigt jobbigt överväg att byta till en annan
Jisses..
Dilemman...
Det första dem skrev ut var mirtazapin men blev starkt avrekommenderad detta av vänner, pga starkare biverkningar och viktökning osv, så jag sa till läkaren att jag ville ha sertralin som är vänligare såattsäga. Jag vet inte vad där annnars finns.
Idk..
Citat från DCLXVl:
Man känner sig så accepterad när folk stöttar en för ens psykiska svårigheter för att senare shamea en för samma sak. Folk har verkligen så mycket "förståelse" när det kommer till kritan.
Det dumma med att låta människor veta om ens svårigheter är att de kan använda de emot en själv närhelst det behagar dem. Och människor undrar varför man har trustissues
^ givetvis är det så. Det slår aldrig fel. Sen får man höra hur shitty det är att man har trustissues. Aldrig är det lätt :///
Någon annan som har erfarenhet av helt jävla batshit crazy withdrawal symptom från Sertralin? Vissa dagar ger jag nästan upp och hoppar tillbaka till rätt dos. Kan ha huvudvärk en vecka i sträck, illamående, yrsel och tusen andra dilemman.
^sertralin drog mig med ur rytm. Gav mig oerhört obehagliga mardrömmar. 10/10 kommer inte använda igen.
Det är egentligen bara nu när jag ska trappa ner som jag haft problem på riktigt. Biverkningar vid invänjning och under tiden har inte varit några som helst problem men detta är helt vilt :(
^Sertralin funkade inte alls för mig heller, hade nt mkt utsättningssymptom men utfasade det med fluxoetin som jag bytte mot så kanske är därför... hade dock hemska jävla mardrömmar (som jag redan hade problem med men det gjorde de värre), humörsvängningar, ingen aptit mm. hur mkt som berodde på just Sertralin och hur mkt som berodde på de andra tabletterna jag knaprade är jag nt helt hundra på men vet att det blev stor skillnad när ajg bytte till fluxoetin istället
Citat från shaggyy:
Måste bara älska att läkarna är så himla snabba på att skriva ut läkemedel så fort man inte mår bra.
När för vissa det ibland räcker med terapi och kanske ändring om deras levnadsvanor.
Min läkare skrev ut sertralin och det enda jag fick från dessa läkemedel var biverkningar och jag spenderade nätter på toaletten och kräktes pga dessa tabletter.
Kul är det! Första läkaren jag träffade efter att jag kom till öppenvården för första gången efter slutenvården kastade högsta dosen Xanor på mig första (och enda) gången jag träffade henne... fått höra att jag vart totalt drogad o inte kunde göra något själv , knappt prata än mindre gå, har själv inget minne alls från då... typ som en riktig jävla snefylla. Läkaren försvann (vet nt om hon blev sparkad eller slutade) en vecka efter att jag träffat henne.
Avpd är den sämsta skiten som någonsin hänt den mänskliga befolkningen.
Jag har ett litet dilemma som det vore guld att få hjälp utifrån med.
Jag har nyligen (i somras) fått diagnos autismspektrum (Asperger) och ADD men är högfungerande i arbetslivet.
Börjar noja över att mina kollegor märker det (jobbar med autistiska/förståndshandikappade brukare) men är samtidigt orolig för att det skulle kunna göra att jag tex blir nekad fast jobb eller fortsatt som vikarie.
Jag själv upplever inte att det påverkar jobbet negativt och har inte blivit kallad på några samtal eller så om det heller, och har hittills inte blivit nekad att vara kvar på ett arbete. (Peppar peppar)
Det känns som om det skulle vara en lättnad att berätta för att kollegorna skulle förstå varför man är lite "egen", speciellt eftersom dom känner diagnoserna och antagligen redan tror att jag bara är odiagnostiserad.
Samtidigt är jag rädd för stämpeln som detta skulle ge, att dom skulle bemöta mig annorlunda eller ta avstånd eller inte vilja att jag jobbade kvar med tanke på målgruppen.
På mitt andra jobb (kundtjänst) berättade jag för tre kollegor som tidigare uttryckt misstanke om diagnoser och dom bemöter mig precis likadant som tidigare, men det är ju ett helt annat arbete.
Hur hade/har ni gjort?
PLOMP: Jag förstår din oro här! Det absolut bästa hade varit att sitta ner med din arbetsgivare och berätta om din diagnos och rädslorna med det. Förklara att du är rädd för att det ska påverka din anställning. På grund av att du är högfungerande i det här sammanhanget så ska det rent moraliskt inte påverka. Det är en svår situation för vi kan helt enkelt inte veta vad konsekvenserna blir av det här, men det borde inte bli några. För din egen skull så är nog enda alternativet att vara öppen, då det kan bygga upp ångest att inte få vara ärlig och öppen med det här. Om din arbetsgivare ger dig positiv respons så kan hen stötta dig i att öppna upp dig för dina kollegor också!
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet