PoRno's & Kirrecore's Frågespalt
Några tips på hur man går vidare?
Jag antar att någon kommer säga något om att umgås med vänner och så men det är så här att alla mina vänner bor i en stad där jag går i skola och så och jag bor 4 mil utanför, mitt ute i ingenstans och här finns det inte så mycket folk..
De få människor som finns tycker också att jag är väldigt konstig, dels för att jag ser ut som jag gör och dels för att jag har annorlunda intressen och så.. jag är liksom lite "utstött" eller vad man nu ska säga xD
finns det något man bara kan göra hemma?
Jag försökte länge undvika att göra sånt jag gjorde med honom för då började jag tänka tillbaks på när jag och han gjorde sånt tillsammans. Jag bestämde mig alltså för att ta det lite lugnt med sådant och ta en sak i taget.
Jag har uttryckt mig med musik, försökt uttrycka mig i bild och dikter och så och nu efter 8 månader efter att jag försökt bearbeta allt långsamt, så känner jag att jag kan göra allt jag gjorde förut utan att må alltför dåligt.
Problemet är det att efter att vi gjorde slut så har vi ändå alltid haft kontakt, skickat sms varje dag, varit vänner, bråkat, han har fortfarande varit den jag vänt mig till när jag mår dåligt och han har sagt att han älskar mig och så och han tycker likadant om mig som jag tycker om honom men vi behövde göra slut av en anledning (som jag inte vill ta upp här)
Men jag känner att vänskapen skadar mig lite, jag tycker ju självklart om honom mycket men jag påminns hela tiden omhur bra jag hade det förut.
Jag sa det till honom igår och vi pratade ett tag och bestämde att det kanske skulle vara bäst att lämna varandra ifred och så och nu tror jag i alla fall att allt är över.
Men hur ska jag göra nu? Mitt sätt att bearbeta min sorg på tidigare var knappt så att det funkade då och nu är det ett ännu större steg, några tips på vad man kan göra hemma om man mår dåligt över något som detta?
Förlåt om jag skrev otydligt, jag vet inte hur jag ska formulera mig och skriver allt som dyker upp huller om buller och orkar inte läsa igenom och förlåt om jag haft för lite mellanslag för just den knappen hatar mig på tangentbordet.
Ja, du har rätt sCitat från sattyg
Har känt liknande, men det är sånt som håller en tillbaka. Du sviker inte dig själv om du går vidare, du gör dig själv en tjänst. Ibland så blir det inte den där vackra sagan som målas upp i Hollywood romcoms - ibland suger den här verkligheten kuk, torrt med tänder i, och det finns inget and they lived happily ever after med just den personen man hade hoppats på/känt som att det borde vara så med. Det är inte så det ser ut och det viktigaste tror jag är att man inser det och, för sin egen skull, försöker att se framåt.
Vissa par är ihop i tjugo år och har barn och hela faderullan, men när det inte funkar mer så funkar det inte mer. Och där kan vi verkligen snacka om att lägga ner tid och kraft på varandra. Och att vara bortom nära.
Det är ju upp till dig, obviously, vad du vill göra. Men tipset är att gå vidare. Annars riskerar du att lägga ner ÄNNU MER kraft på något som inte kommer förbi "nära". Känns surt, yes. Men ja.
Citat från sattyg
Har känt liknande, men det är sånt som håller en tillbaka. Du sviker inte dig själv om du går vidare, du gör dig själv en tjänst. Ibland så blir det inte den där vackra sagan som målas upp i Hollywood romcoms - ibland suger den här verkligheten kuk, torrt med tänder i, och det finns inget and they lived happily ever after med just den personen man hade hoppats på/känt som att det borde vara så med. Det är inte så det ser ut och det viktigaste tror jag är att man inser det och, för sin egen skull, försöker att se framåt.
Vissa par är ihop i tjugo år och har barn och hela faderullan, men när det inte funkar mer så funkar det inte mer. Och där kan vi verkligen snacka om att lägga ner tid och kraft på varandra. Och att vara bortom nära.
Det är ju upp till dig, obviously, vad du vill göra. Men tipset är att gå vidare. Annars riskerar du att lägga ner ÄNNU MER kraft på något som inte kommer förbi "nära". Känns surt, yes. Men ja.
Du har förstås rätt.
Citat från HikariUsagi
Nej, du skriver jättebra. Måste jag säga.
Tips. Tips blir från min sida, att du först och främst tillåter dig att tänka på det, verkligen känna och inte tränga undan något. Prata om det, skrika om det, gråta om det, slåss om det osv. Nu skriver du att det ändå var ett tag sen det tog slut, men det kan ändå vara så att man behöver få ut ännu mer nu när det blir på riktigt. Så, först och främst det.
Sen. Alla former av eskapism. Och inte bara det. Allt som gör att du måste koncentrera dig på annat, glada saker, saker som inte får en att vilja skära sig liksom. Filmer, inte romcoms. Fantastiska böcker. Spel. Planer med kompisar. Gå ut på promenader med musik i öronen. Om du ej har vänner nära, prata med föräldrar, syskon. Det är så underskattat, men hjälper som fan. Om du har starka band till familjen dvs. Skulle jag rekommendera det. Börja prata med nytt folk, det hjälper mycket. Bestäm dig för att bli världsbäst på något bara för att hålla tankarna borta från honom, kanske baka, kanske skriva, kanske origami, kanske nörda dig i något ämne. Osv.
Försök se det som en underbar erfarenhet, att det hjälper dig att växa osv. Försök vara glad åt att du har dessa fina minnen. Det är inget man ska fly från, men det ska inte dra ner en i skiten heller. Lycka till du!
hola. om jag berättar för en kille att jag gillar honom och han svarar att jag är friendzoned, hur reagerar jag då?
Citat från ganska
hola. om jag berättar för en kille att jag gillar honom och han svarar att jag är friendzoned, hur reagerar jag då?
Gilla läget? Vänskap kan alltid bli kärlek, men det är ingen garanti.
Bättre att vara tacksam för att du iaf har personen i ditt liv och hoppas på kärleken på annat håll.
Citat från XeCrow
Citat från ganska
hola. om jag berättar för en kille att jag gillar honom och han svarar att jag är friendzoned, hur reagerar jag då?
Gilla läget? Vänskap kan alltid bli kärlek, men det är ingen garanti.
Bättre att vara tacksam för att du iaf har personen i ditt liv och hoppas på kärleken på annat håll.
men han kommer ju se mig så himla annorlunda och jag kommer bara tänka på att jag gjort bort mig och då är våran vänskap över. är det då värt att ha kvar honom som vän eller är det mer värt att berätta som jag känner men förstöra känslan mellan oss?
Citat från ganska
Citat från XeCrow
Citat från ganska
hola. om jag berättar för en kille att jag gillar honom och han svarar att jag är friendzoned, hur reagerar jag då?
Gilla läget? Vänskap kan alltid bli kärlek, men det är ingen garanti.
Bättre att vara tacksam för att du iaf har personen i ditt liv och hoppas på kärleken på annat håll.
men han kommer ju se mig så himla annorlunda och jag kommer bara tänka på att jag gjort bort mig och då är våran vänskap över. är det då värt att ha kvar honom som vän eller är det mer värt att berätta som jag känner men förstöra känslan mellan oss?
Det beror väl på. Visar han några tecken på att känna samma sak? Om han gör det, tycker jag det är värt ett försök. Om han är klok och du lägger fram det bra, så tror jag att även om han inte känner likadant, så kan ni fortsätta vara vänner.
Jag har lätt, väldigt lätt för att bli förälskad i folk. Men problemet i sig är att jag har lika lätt för att bli less?
Är jag understimulerad en ynka liten gång någon dag eller situation, (whatever) så dör liksom hela grejen. hatar det så mycket..
som ett konkret exempel: Om jag är på G med någon så kan det ta 2-3 veckor innan jag blir less och vill skita i alltihopet.
Någon som har en clue?
Kan det hända att jag är emotionellt omogen och är lite av en player?
osv.
taaack på fööörhaaand
Citat från Marten
Jag har lätt, väldigt lätt för att bli förälskad i folk. Men problemet i sig är att jag har lika lätt för att bli less?
Är jag understimulerad en ynka liten gång någon dag eller situation, (whatever) så dör liksom hela grejen. hatar det så mycket..
som ett konkret exempel: Om jag är på G med någon så kan det ta 2-3 veckor innan jag blir less och vill skita i alltihopet.
Någon som har en clue?
Kan det hända att jag är emotionellt omogen och är lite av en player?
osv.
taaack på fööörhaaand
ADHD. Asperger.
Citat från bebo
Citat från Marten
Jag har lätt, väldigt lätt för att bli förälskad i folk. Men problemet i sig är att jag har lika lätt för att bli less?
Är jag understimulerad en ynka liten gång någon dag eller situation, (whatever) så dör liksom hela grejen. hatar det så mycket..
som ett konkret exempel: Om jag är på G med någon så kan det ta 2-3 veckor innan jag blir less och vill skita i alltihopet.
Någon som har en clue?
Kan det hända att jag är emotionellt omogen och är lite av en player?
osv.
taaack på fööörhaaand
ADHD. Asperger.
om det nu hade varit så lätt <3
Citat från Marten
Jag har lätt, väldigt lätt för att bli förälskad i folk. Men problemet i sig är att jag har lika lätt för att bli less?
Är jag understimulerad en ynka liten gång någon dag eller situation, (whatever) så dör liksom hela grejen. hatar det så mycket..
som ett konkret exempel: Om jag är på G med någon så kan det ta 2-3 veckor innan jag blir less och vill skita i alltihopet.
Någon som har en clue?
Kan det hända att jag är emotionellt omogen och är lite av en player?
osv.
taaack på fööörhaaand
det är ADD/ADHD, trust me är 100% likadan.
bara dra på lite moby och fuck the poliec
näh. du har bara inte vart kär på riktigt. skit i diagnosmongona, en dag smäller det utav fan helt enkelt, håll ögonen öppna.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet