Novell - Utanför - skönlitterär med psykologisk underton
För de som inte vet vad jag pratar om:
Novellen handlar om en pojkes vardag, som inte är en av de bästa.
Det är en skönlitterär novell med en psykologisk underton. Innehåller stereotyper, action, drama och mera!
Utanför - Del I "Begynnelsen"
Ja, så läser ni i 10 min till, sen blir det rast., utropar läraren i det knäpptysta klassrummet. Man hör hur, då och då ett par sidor vänds. Pojken sitter stilla, han är spänd, nervös, kallsvettig. De enda som for igenom hans tankar var
Nej, nej, nej, inte rast! Inte nu! Vad ska jag göra, vem ska jag vara med?!
Han tittar runt om sig, snabbt och panikartat, han tittar på sina klasskamrater och betraktar de.
Allt från tofsar i håret, till rufsigt, kortklippt, glada färger på kläderna.
jag hatar det här! Varje gång, ingen att vara med. snyftar han för sig själv.
5 min. Yttrar läraren glatt.
Pojken rätar ut sig hastigt, liksom en elektrisk ström for igenom hans kropp, från nacken till fötterna och övergår till en känsla av otrolig tyngd.
Klockan ringer ut, ljudet klingar som om det vore pistolskott i pojkens öron.
Ledsamt och tungt, stänger pojken sin knappt rörda bok. På den är en bild på en pojke på landet och en gammal man, Good night mister tom lyder texten.
Lidande och långsamt, lägger han ner dem i sin bänk, tittar runt igen.
Beiga väggar, fönster på vänster sida, skolbänkar separerade. Läraren, en man 40 års ålder, vithårig, normalbyggd och runt 1.80 lång. Klädd i glasögon, en mörkgrön tygkavaj, finbyxor och finskor. Avslappnat ansiktsuttryck, en till utseende bekymmerlös man.
Jag har ingenstans att skynda mig, ingenstans att vara. Tänker pojken samtidigt som han öppnar sin bänk och lägger in boken.
Kan lika gärna dra ut på det här, 30 min av helvette." mumlar han.
Med ett nedsänkt huvud, släpar han på sina fötter mot dörren, samtidigt som alla barn skyndar sig och springer ut. Långsamt går han mot dörren ut ur klassrummet.
Alla förutom pojken och läraren är ute, otåligt står mannen vid dörren och säger halvsurt
Men skynda dig då! Ut och lek med de andra barnen.
Orden slår hårt mot pojken, med en sådan kraft att, om de vore fysiska, hade de slagit ner pojken till marken.
Han stannar upp, suckar och stegar vidare. Läraren tittar hastigt på sin klocka medans pojken går förbi, sedan låser läraren dörren.
Leka med de andra barnen? Säger pojken för sig själv.
Och hur fan ska det gå till! Småskriker han, efter det erövras rummet av tystnad. Läraren är redan långt borta, ingen hörde.
Hallen är halvmörk och pojken måste kämpa sig fram, tills han når sina skor som ligger ett par meter framför honom, och sedan ut igenom dörren med tonade rutor, som orsakar detta mörker. Han tar på sig skorna, till och med långsammare än han la ner boken i sin bänk. Suckar igen, och går mot dörren.
Det är betydligt mörkare här än ute., Tänker han.
Men om jag stannar så skäller de ut mig igen. Resonerar han.
Solen lyser igenom ett litet hål i toningen på fönstret och lyser förbi pojken.
Han stannar, vänder sig skarpt om och går mot toaletten.  
klick Lampan blinkar några gånger innan den tänds ordentligt, i spegeln uppenbarar sig någonting som väcker djup avsky i honom.
Han ser en tanig pojke, med rufsigt halvlångt mörkt hår, mörkgrön t-shirt, slitna jeans, förstörda skor.
Småsår i ansiktet från hans förra försök att bli vän med någon.
En dag ger jag igen, en dag får de betala. säger han tills sig själv och det faller en tår från hans himmelsblå ögon, som han sedan sluter och släcker lampan. Lutar sig mot spegel i ett kraftlöst försök att låta bli att gråta.
Resterande 20 minuterna står han kvar, i ett eko av snyftningar.
Utanför Del II Anledningar och framtiden
Åren gick. Han var nu 15 år, snart 16. Pojken försjönk allt djupare i mörker.
Delvis apatisk, vandrade han som en sommarbris, stillsamt och tyst. Hans ensamhet hade fäst sig och var inte längre något mer än vardag. Läraren märkte inte, eller så ville han inte. Han brukade säga:
Detta är skolans perfekta klass. Fortfarande samma klass och samma lärare, samma lidande förföljer honom i åren. Årskurs 8, högstadiet.
Pojkens ansikte var till synes dött, uttryckslöst och slitet. Han röde knappt ögonen och tillbringade sin tid med att titta ut genom sitt klassrumsfönster. Det var slutet av våren, soligt. Grönskan var överallt. Alla var lättklädda, men ändå stiliga och prydda. Detta var ju trots allt skolans främsta åttonde klass. Pojken blott ett svart får, ett oönskat spöke som hemsöker deras perfekta tillvaro.
Man hade ju trott att han kunde söka tröst hemma, men
Frånskilda föräldrar sedan han var 2 år. Hans moder tilldelades vårdnaden efter att ha förlorat rättegången. Fadern hade redan ny fru och 2 barn. 6 åriga John och 3 åriga Maria.
Modern hade pojkvännen och väninnorna som fyllde ut hennes ihåliga liv fyllt med alkohol och cigarretter. Pojkvännen, Bengt, jobbade på en bilverkstad. Luktade alltid svett och motorolja, enligt pojken. Alltid svart under naglarna, ful och grov i språket. En kraftig figur på 1.85, liksom seg i sina rörelser. Dessutom så drack han, han drack allt för mycket. Pojken och modern visste det på första hand. Blåmärken och vid flera tillfällen sprickor i revbenen, bara ytan på vad pojken fick vara med om. Modern brydde sig inte, hon ville inte ens ha pojken.
Du kunde lika gärna vara död om du ska klaga. Brukade hon säga. Mamman var kort, tanig, sliten och föråldrad. Hennes rörelser var mer ryckiga och hastiga. Hon var alltid nervös och skrämd på något sätt.
Hemma satt han bara inne på sitt svartmålade rum. Enkelsäng med svart täcke och kudde. Skrivbord som var väldigt mörkt med spegel i mitten och sönderristat med stjärnor, solar, hjärtan, krossade hjärtan samt små texter. Man hade inte gissat att under all smuts och papper, så var bordet ljusbrunt. Fönstren var också svartmålade. Förutom på en plats uppe i högra hörnet, där färgen hade flagnat av, så fanns en liten ljus strimma. Liksom pojkens liv med föga hopp, om överlevnad. Det var allt han hade, än så länge. Sängen var i nedre högerkanten, skrivbordet i vänstra, uppe i högra var teven och om dörren öppnades någon gång, så slog den i skrivbordet.
Ungjävel! Halvskriker en manlig, mörk röst.
Vad fan har du gjord med saften? Fortsätter den, nu mera aggressivt. Pojken ligger kvar i sängen, stirrandes i taket, med hörlurarna som ger musik.
Me, and the dragon, can chase all the pain away
Sjunger han hest och tyst tillsammans med låten. Bengt rusar in i rummet och slår våldsamt upp dörren, med sådan kraft så den slår i bordet. Pojken reagerar inte.
Lyssna på vad jag säger, för i helvete! Småskriker mannen väldigt irriterat. Pojken tar sakta ut ena hörluren och tittar dött på mannen.
Hade vi saft? Säger han förvånat.
Det hade jag ingen aning om. Fortsätter han och sedan stoppar tillbaka hörluren i örat. En knytnäve begraver sig våldsamt i pojkens mage, vars ögon är nu vidöppna av smärtan. Han böjer sig nästan i två och håller båda händerna på magen. Sedan lyfts han i t-shirten ur sägen och kastas på golvet.
Det där är för att du är uppkäftig. Säger mannen överlägset och går sakta iväg och stänger dörren efter sig.
Varför? Säger pojken, samtidigt som han hostar och kippar efter andan. Han tittar på klockan.
21.24 Mumlar han för sig själv.
Antar jag kan försöka sova. Säger han tröttsamt samtidigt som han stiger upp i sängen och tar av sig t-shirten. Ger en snabb blick åt spegeln och sedan stannar med blicken. Betraktar alla blåmärken, skrap och rivsår. Tittar sedan ner på sin mage där en stor röd cirkel bildats.
Aj då. Säger han likgiltigt.
Lär göra ont imorgon. Suckar han. Sedan tar han av sig sina mörkgrå jeans och lägger sig under täcket.
Det som stör mig är att historien är så simpel. Försök att göra det lite djupare, och inte så klychigt. Undrar lite också vad som är baktanken med historien, detta kunde jag inte utläsa?
Bra målande beskrivningar stundvis! Fin ordvariation.
Citat från wingdings
Citat från Nikita
Citat från wingdings
Det som stör mig är att historien är så simpel. Försök att göra det lite djupare, och inte så klychigt.
Bra målande beskrivningar stundvis! Fin ordvariation.
Dock är det den första delen som sagt :) En prolog
Ah, då förstår jag!
Så om jag ber dig läsa iaf 1-2 delar till, avböjer du mig? eller ger du mig en chans till?
Om du ger mig, så skicka din msn eller adda min och hojta till
ThePlaceboEffect@live.se
Tack på förhand
Här händer det inte mycket -.-
Det är för att Emocore inte är din personliga grupp med novell recensenter.
Jaså? Var står det att man inte får göra såhär då?
Du är uppenbarligen inte så van vid att läsa en mening och förstå dess innehåll, så jag får väll förklarar och hoppas att du kan förstå dessa meningars innehåll.
Du har full rätt att lägga upp denna tråd, men du kan inte förvänta dig att folk ska svara och kritisera din text.
Det är högst troligt att ingen orkar sitta och läsa någon amatör novell och recensera den på detta forum.
Citat från ErikSchwartz
Du är uppenbarligen inte så van vid att läsa en mening och förstå dess innehåll, så jag får väll förklarar och hoppas att du kan förstå dessa meningars innehåll.
Du har full rätt att lägga upp denna tråd, men du kan inte förvänta dig att folk ska svara och kritisera din text.
Det är högst troligt att ingen orkar sitta och läsa någon amatör novell och recensera den på detta forum.
Du är uppenbarligen inte så van vid att skriva ordentligt.
Citat från Joebandoe
Du är uppenbarligen inte så van vid att skriva ordentligt.
Har du något viktigt att tillägga?
Citat från ErikSchwartz
Du är uppenbarligen inte så van vid att läsa en mening och förstå dess innehåll, så jag får väll förklarar och hoppas att du kan förstå dessa meningars innehåll.
Du har full rätt att lägga upp denna tråd, men du kan inte förvänta dig att folk ska svara och kritisera din text.
Det är högst troligt att ingen orkar sitta och läsa någon amatör novell och recensera den på detta forum.
Jag är långt ifrån den första eller sista som lägger ut noveller, om så det är av amatör klass.
Jag är lika nyfiken på att läsa andras som min, och jag lär inte vara ensam. Jag förväntar mig inte att det ska plötsligt dyka upp femhundra personer, och få intresse för det jag har skrivit. Men vad skadar det att lägga ut det? Vad gör det dig?
Så varför är du här och kommenterar, om du tydligt inte är en av de nyfikna personerna som kanske vill lära sig av andras stilar.
"tills han når sina skor som ligger ett par meter framför han"
Honom borde det vara. ^^'
Citat från Nikita
Jag är långt ifrån den första eller sista som lägger ut noveller, om så det är av amatör klass.
Jag är lika nyfiken på att läsa andras som min, och jag lär inte vara ensam. Jag förväntar mig inte att det ska plötsligt dyka upp femhundra personer, och få intresse för det jag har skrivit. Men vad skadar det att lägga ut det? Vad gör det dig?
Så varför är du här och kommenterar, om du tydligt inte är en av de nyfikna personerna som kanske vill lära sig av andras stilar.
Och detta är relevant för att?
Gå in på tråden för noveller och läs?
Vad det skadar mig?
Jag kunde inte bry mig mindre, men jag tycker inte om att hålla mina åsikter för mig själv.
Lära mig att skriva negativa små noveller? Nej tack.
du borde försöka skriva i samma tempus, du hade skrivit i dåtid på något ställe.
och skriva honom istället för han. Alltså ja, ändra dina grammatiska fel.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet