Långdistansförhållande - Ja eller Nej?
Jag är för det, har alltid fått det att fungera och det går väl så länge båda är med på det osv osv.
åh nej, fett tråkigt
Javisst. Men för att det ska fungera så är det viktigt att kunna ses regelbundet i längden. Distans inom Sverige är inga problem för min del då avstånden inte är så långa åt endera håll.
Citat från Mik:
Jag tror på långdistansförhållanden. Precis som ett "next-door"-förhållande så har det positiva, och negativa, aspekter. Så länge parterna verkligen tycker om varandra och är beredda att kämpa för det, absolut. En jobbigt aspekt är ju att man saknar närheten mestadels av tiden, och det känns nästan som att det inte är på riktigt när man inte träffats på ett tag, så att aktivt hålla kontakten via sociala medier är nog ett starkt måste. Jag har fått berättat av vissa kompisar som haft relationer på distans att de hade det som ett öppet förhållande, då de inte kunde träffa varandra så ofta och de kände behov av att vara med någon. Funkar det för alla parter inblandade är ju det ett sätt att hantera det på.
Det är fruktansvärt när den man tycker om bor så pass långt borta att man inte bara kan åka dit över dagen, men när man väl får träffa personen .. Det är obeskrivligt underbart.
2 år gammalt inlägg men ye.
Tror inte på öppet förhållande, speciellt inte när det är långdistans. Det är som att man ber om att få älska någon annan. Närhet eller inte, är man med en person ofta så förändras synen på personen. Har man långdistans och öppet förhållande och ses kanske en gång i månaden men träffar någon annan två, tre gånger i veckan? Skulle bara förstöra förhållandet, haha.
asså JA
med min förra partner så flyttade vi ihop direkt och bodde ihop i över två år, sen flyttade jag ifrån honom men vi var fortfarande tsm och jag kunde liksom se en framtid tsm med honom och knew att när vi var redo to settle down så skulle vi inte ha distans, o would make our days work together.
så om man tänker SÅ liksom, i framtidsperspektiv, så funkar det med tillfällig distans yeah, om man älskar the person alot och man vet att man inte kommer leva separat forever
... men den relationen sket sig ju :b MEN ÄNDÅ, det är PRINCIPEN
Idag är det lite jobbigt, men det är för att jag just åkte hem. Tycker annars att det funkar hur bra som helst, är en person som behöver mycket utrymme, och jag är så löjligt kär i den här människan, så det är värt varje sekund av saknad.
(Det tar dock 15-20 timmar att ta mig dit men HÄHÄ)
Jag behöver som de flesta en del egentid då och då och det är väl inte nödvändigt att man bor ihop, men tycker ändå inte att långdistans är nån särskilt bra idé efter mina erfarenheter med det. Det kan nog funka helt ok om det är ett avstånd så man bara kan hoppa in i bilen och köra / bussen och åka om man vill träffas, men på väldigt långa avstånd t.ex över landsgränser / oceaner så det kräver flera dygns reseplanering tycker jag det negativa överväger.
Har man hittat en tillräckligt speciell person så är de ju värda det ändå förstås, men jag skulle nog alltid rekommendera att någon av parterna försöker flytta närmare den andra så snart som möjligt iaf. Effekten att det blir trevligare att ses när man varit ifrån varandra ett tag byter jag personligen vilken dag som helst i veckan mot att kunna krypa ner och mysa i samma säng varje kväll. Sen har man ju också grejor som att ifall personen blir akut sjuk eller allvarligt skadad i nån olycka så vill man ju kunna ta sig till dem snabbast möjligt, eller bara kunna finnas där om de behöver hjälp på nåt mer vardagligt vis.
Det är ju kanon om båda personerna är så lagda att ett långdistansförhållande är det absolut optimala för dem, men jag tror inte de flesta är det.
Ja
Nej tack.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet