Kan "depression" få någon att falla in i en depression?
Jag kan inte kontrollera det så himla mycket. Jag försöker ju så gott det går, men så mitt liv har varit, allt som händer kring mig, all otur som är kring mig och det som har hän te sista månaderna bara så är det inte enkelt. Jag har ju tappat alla känslor, så jag vet ju inte vad jag vill längre. Svårt läge..
Har du tappat känslorna på grund av hur mycket depressionen tar på dig?[/i]
Ja, det blir lätt så. Jag kan inte gråta, jag kan inte känna mig glad. Jag skrattar väldigt mycket, men jag känner mig aldrig riktigt glad. Jag känner mig på sätt och vis död. Men jag vet att jag inte är det, jag vet att jag klarar mig, men det är svårt nu. Min kurator hjälper mig enormt mycket, vilket jag är glad för.
Oftast när man är deprimerad så håller man det för sig själv. Varför ska man ens hålla på ropa ut att man är deprimerad om man är det? Är man det så vill man oftast bara vara ensam och bearbeta problemet.
Folk som blir deprimerade av ''min kompis lämnade mig, jag känner mig så dålig'' är bara löjligt då folk med riktig depression har gått igenom en trauma.
Att säga att vissa människor inte är deprimerade när dom ropar ut det kan göra dom deprimerade, jo. Inte för att dom är det, utan för att dom inte får den uppmärksamhet dom behöver.
Om inte en människa syns så kommer han eller hon känna sig ensam och därefter vilja ha uppmärksamhet på ett eller annat sätt, om inte personen får den uppmärksamhet så KAN depression hos personen uppstå.
Människor som blir ledsna över ''att bli lämnad av sin kompis'' har nog inte gått igenom värre saker, därför tar dom det väldigt seriöst.
Mina tankar är att man ska skita i folk som ropar ut ''JAG ÄR DEPRIMERAD! *Tar kort på cut sår*'' då en äkta depression har symtom som oftast döljs av den som lider av den, och om den deprimerade vill prata om depressionen så är det oftast så att man snackar om PROBLEMET och inte depressionen.
Citat från Sevener
Citat från Piix
Man kan lura sig själ till psykisk ohälsa, helt klart.
Och om man inte blir trodd, så antar jag att man kan bli deprimerad, ja.
Men vill egentligen vara den som ropar varg?
Jag lever med en depression och får medicin för den samt regelbundna samtal med psykolog.
Det är en fara i att inte vilja vara den som ropar varg.
Om man inte vill vara den personen så blir det svårt att kunna motverka depressioner.
Hur blir du bemött av människor om du säger att du är depressiv?
De tror mig inte då jag framstår som en positiv person. Men på senare tid, när jag känt att jag vågat har jag gått med kortärmat, och när folk sett mina ärr tror jag att det sjunkit in lite mer, att det faktiskt inte bara är uppmärksamhet jag söker. Men det har varit sjukt jobbigt, inte ens alla tar det på allvar, många skrattar och hånar mig för hur mina ärr ser ut. Vilket jag personligen tycker är ett vidrigt beteende.
Men som sagt, de allra flesta är skeptiska.
Jag förstår vad du menar med att det är en fara, det kan jag till viss del hålla med om. Men vem vill ses som en ''den som ropar varg'' menar jag. VIll man ha den stämpeln? Antagligen inte. Därför håller man tyst om sitt tillstånd, right?
Det är så onödigt att trycka ner folk om man tror att de ljuger om sitt måeende. Man kan i så fall säga "jag tror att du ljuger" och sedan bara ignorera dem. Det är väl en personlig bedömning att avgöra om någon ljuger.
Och självklart kan en icke deprimerad person bli deprimerad genom att intala sig själv att hen är det. The power of thought and mind is real
Citat från 131113
Oftast när man är deprimerad så håller man det för sig själv. Varför ska man ens hålla på ropa ut att man är deprimerad om man är det? Är man det så vill man oftast bara vara ensam och bearbeta problemet.
Folk som blir deprimerade av ''min kompis lämnade mig, jag känner mig så dålig'' är bara löjligt då folk med riktig depression har gått igenom en trauma.
Att säga att vissa människor inte är deprimerade när dom ropar ut det kan göra dom deprimerade, jo. Inte för att dom är det, utan för att dom inte får den uppmärksamhet dom behöver.
Om inte en människa syns så kommer han eller hon känna sig ensam och därefter vilja ha uppmärksamhet på ett eller annat sätt, om inte personen får den uppmärksamhet så KAN depression hos personen förekomma.
Människor som blir ledsna över ''att bli lämnad av sin kompis'' har nog inte gått igenom värre saker, därför tar dom det väldigt seriöst.
Mina tankar är att man ska skita i folk som ropar ut ''JAG ÄR DEPRIMERAD! *Tar kort på cut sår*'' då en äkta depression har symtom som oftast döljs av den som lider av den, och om den deprimerade vill prata om depressionen så är det oftast så att man snackar om PROBLEMET och inte depressionen.
Jag förstår dig men det är i det här som problemet ligger.
En händelse som att bli lämnad av sin kompis kan leda till en riktig depression om man inte är försiktig.
131113: I call bullshit. Alla reagerar olika på känslor och sjukdomar, och att säga att någon inte har en 'riktig' depression för att hen säger det högt är så jävla lågt imo. För du har ingen aning, jag har ingen aning, det känns väldigt 'är man inte som jag så är man inte alls' över hela grejen.
Citat från Vattensnok
Det är så onödigt att trycka ner folk om man tror att de ljuger om sitt måeende. Man kan i så fall säga "jag tror att du ljuger" och sedan bara ignorera dem. Det är väl en personlig bedömning att avgöra om någon ljuger.
Och självklart kan en icke deprimerad person bli deprimerad genom att intala sig själv att hen är det. The power of thought and mind is real
Och detta är ett väldigt stort problem i vårat samhälle.
Folk nu för tiden underskattar hur starkt vårat sinne egentligen är.
Citat från 131113
Oftast döljs. Äkta depression. Oftast håller man det för sig själv. Osv. Väldigt förminskande. En person är inte en diagnos och depression kan te sig väldigt annorlunda från en individ till en annan.
Citat från Piix
Citat från Sevener
Citat från Piix
Man kan lura sig själ till psykisk ohälsa, helt klart.
Och om man inte blir trodd, så antar jag att man kan bli deprimerad, ja.
Men vill egentligen vara den som ropar varg?
Jag lever med en depression och får medicin för den samt regelbundna samtal med psykolog.
Det är en fara i att inte vilja vara den som ropar varg.
Om man inte vill vara den personen så blir det svårt att kunna motverka depressioner.
Hur blir du bemött av människor om du säger att du är depressiv?
De tror mig inte då jag framstår som en positiv person. Men på senare tid, när jag känt att jag vågat har jag gått med kortärmat, och när folk sett mina ärr tror jag att det sjunkit in lite mer, att det faktiskt inte bara är uppmärksamhet jag söker. Men det har varit sjukt jobbigt, inte ens alla tar det på allvar, många skrattar och hånar mig för hur mina ärr ser ut. Vilket jag personligen tycker är ett vidrigt beteende.
Men som sagt, de allra flesta är skeptiska.
Jag förstår vad du menar med att det är en fara, det kan jag till viss del hålla med om. Men vem vill ses som en ''den som ropar varg'' menar jag. VIll man ha den stämpeln? Antagligen inte. Därför håller man tyst om sitt tillstånd, right?
Något som är allvarligt fel, som har nämnts tidigare i tråden, är att man tycker att sökandet efter uppmärksamhet är något dåligt.
Alla vill ha uppmärksamhet.
Det måste gör dig ännu mer deprimerad när alla hånar dig?
Självfallet, ingen vill ha den stämpeln.
Det farliga ligger i de som ger folk den stämpeln.
Citat från 131113
Oftast när man är deprimerad så håller man det för sig själv. Varför ska man ens hålla på ropa ut att man är deprimerad om man är det? Är man det så vill man oftast bara vara ensam och bearbeta problemet.
Folk som blir deprimerade av ''min kompis lämnade mig, jag känner mig så dålig'' är bara löjligt då folk med riktig depression har gått igenom en trauma.
Att säga att vissa människor inte är deprimerade när dom ropar ut det kan göra dom deprimerade, jo. Inte för att dom är det, utan för att dom inte får den uppmärksamhet dom behöver.
Om inte en människa syns så kommer han eller hon känna sig ensam och därefter vilja ha uppmärksamhet på ett eller annat sätt, om inte personen får den uppmärksamhet så KAN depression hos personen uppstå.
Människor som blir ledsna över ''att bli lämnad av sin kompis'' har nog inte gått igenom värre saker, därför tar dom det väldigt seriöst.
Mina tankar är att man ska skita i folk som ropar ut ''JAG ÄR DEPRIMERAD! *Tar kort på cut sår*'' då en äkta depression har symtom som oftast döljs av den som lider av den, och om den deprimerade vill prata om depressionen så är det oftast så att man snackar om PROBLEMET och inte depressionen.
Dummaste jag läst idag. Vem är du att bestämma vad som är resonabelt nog för att få må dåligt? Mår man dåligt så mår man dåligt, punkt. Graden av hur dåligt man mår behöver inte vara knutet till orsaken till varför man mår dåligt då det i slutändan bara handlar om individen. Någon som blivit lämnad av sin kompis kan må precis lika dåligt över det som någon som gått igenom trauma.
Precis som jag skrev innan så borde inte fokusen ligga på hur vida personen i fråga har en legitim anledning att må dåligt.
Med din logik så har i princip ingen här i Sverige rätten att må dåligt om man sätter det i kontrast med barnen i Afrika osv.
Citat från Sattoh
131113: I call bullshit. Alla reagerar olika på känslor och sjukdomar, och att säga att någon inte har en 'riktig' depression för att hen säger det högt är så jävla lågt imo. För du har ingen aning, jag har ingen aning, det känns väldigt 'är man inte som jag så är man inte alls' över hela grejen.
Alla är unika, jag uttryckte mig väldigt klart då jag skrev att personen som blir deprimerad av att bli lämnad av sin kompis kanske inte har gått igenom något värre och därför tar det seriöst.
Det finns riktig depression. Vi snackar om depression, right? En människa som är deprimerad är inte intresserad av att vara social eller positiv, personen lägger all sin energi på trauman eller problemet han eller hon har i tankarna och kan därefter ha svårt att kunna kommunicera med människor i omgivningen. Det leder till isolering.
Citat från Sevener
Citat från Piix
Citat från Sevener
Citat från Piix
Man kan lura sig själ till psykisk ohälsa, helt klart.
Och om man inte blir trodd, så antar jag att man kan bli deprimerad, ja.
Men vill egentligen vara den som ropar varg?
Jag lever med en depression och får medicin för den samt regelbundna samtal med psykolog.
Det är en fara i att inte vilja vara den som ropar varg.
Om man inte vill vara den personen så blir det svårt att kunna motverka depressioner.
Hur blir du bemött av människor om du säger att du är depressiv?
De tror mig inte då jag framstår som en positiv person. Men på senare tid, när jag känt att jag vågat har jag gått med kortärmat, och när folk sett mina ärr tror jag att det sjunkit in lite mer, att det faktiskt inte bara är uppmärksamhet jag söker. Men det har varit sjukt jobbigt, inte ens alla tar det på allvar, många skrattar och hånar mig för hur mina ärr ser ut. Vilket jag personligen tycker är ett vidrigt beteende.
Men som sagt, de allra flesta är skeptiska.
Jag förstår vad du menar med att det är en fara, det kan jag till viss del hålla med om. Men vem vill ses som en ''den som ropar varg'' menar jag. VIll man ha den stämpeln? Antagligen inte. Därför håller man tyst om sitt tillstånd, right?
Något som är allvarligt fel, som har nämnts tidigare i tråden, är att man tycker att sökandet efter uppmärksamhet är något dåligt.
Alla vill ha uppmärksamhet.
Det måste gör dig ännu mer deprimerad när alla hånar dig?
Självfallet, ingen vill ha den stämpeln.
Det farliga ligger i de som ger folk den stämpeln.
Absolut, det får mig att vilja dra ner ärmarna och gömma mig. När de säger att det är äckligt, då tror jag dem. Förstår du? Man påverkas. Jag är sjukt lågt självförtroende tyvärr, jag påverkas enormt av vad andra tycker och tänker om mig.
Det får mig givetvis inte att må bättre när någon påstår att det är äckligt osv, eftersom det är något jag kämpar med för att kunna acceptera.
Verkligen! Folk måste tänka om, tänka rätt! Skenet kan bedra.
Citat från 131113
Alla är unika, jag uttryckte mig väldigt klart då jag skrev att personen som blir deprimerad av att bli lämnad av sin kompis kanske inte har gått igenom något värre och därför tar det seriöst.
Det finns riktig depression. Vi snackar om depression, right? En människa som är deprimerad är inte intresserad av att vara social eller positiv, personen lägger all sin energi på trauman eller problemet han eller hon har i tankarna och kan därefter ha svårt att kunna kommunicera med människor i omgivningen. Det leder till isolering.
Att generalisera sådär är det dummaste och framför allt farligaste man kan göra när det kommer till just psykisk ohälsa.
Kan man bli frisk från deppression utan medicin?
Citat från doherty
Om du försöker vara deprimerad mår du nog inte så bra från första början heller.
This. Tog upp detta när hela skära sig i armarna-hajpen var som störst. Är man t.ex. villig att gå så långt att man skär sig i armarna för uppmärksamhet så mår man uppenbarligen inte speciellt bra.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet