Inspiration - För dig som skriver.
http://enbokblirtill.blogspot.com/2009/09/ywriter.html
blev tipsad om yWriter för ett tag sedan men har inte tagit mig i kragen att använda det än då jag aldrig kan skriva organiserat.
men är det någon därute som känner att de behöver det så ska jag inte undanhålla det. yWriter5 är ute nu.
yWriter var nog det bästa jag prövat, faktiskt.
Jag brukar lyssna på musik, på så sätt kan jag enklare måla upp bilder i huvudet.
Kan spendera flera kvällar i rad med att bara ligga och skapa scener, för att sedan föra över dem på papper någon helg.
Midnight Syndicate är bra att lyssna på om man håller sig till att skriva mörkare texter.
Two Steps From Hell, X-Ray Dog och Nox Arcana brukar också vara väldigt inspirerande!
Måste börja skriva igen. För jag mår så bra av det. Men kommer verkligen inte på något ämne att engagera mig sådär supermycket i som det behövs för att påbörja och avsluta ett större projekt.
Lol. Glömmer bort min egna tråd. Skillsen.
Vet hur det är. Sitter i en torrperiod just nu och kan inte ens ordbajsa loss ett dugg. Mördar min hjärna snart.
Älskar min senaste novell. Den blev så underbart lång och perfekt.
Jag skriver som en poet!
*bevakar och återkommer när jag drabbas av skrivkampen elr känner för att hjälpa till* :)
edit:
Jag brukar alltid skapa karaktärer utifrån folk som redan finns, ex. mina kompisar med deras egenskaper, bara att jag bytar namn på dem, men jag tänker dem fortfarande som "min vän", vilket gör det hela lite crazy för jag sätter ihop saker i mitt huvud där karaktärerna är mina vänner så jag mindfuckar nästan mig själv (y)
det är nog mitt största problem xD
När jag skapar karaktärer gör jag en grovhuggen bild av personlighet, egenskaper m.m. som jag sedan finslipar och vidareutvecklar under den dramaturgiska gången. Ett tips är att utgå från stereotyper, men ändra det man inte tycker passar in alternativt blir motsägelsefullt. Glöm inte bort att ge karaktärerna svagheter för att göra dem mer "mänskliga".
Musik är ett bra hjälpmedel för mig när jag skriver. Jag knyter an olika känslor till olika låtar och kan på så vis plocka fram de känslorna sedan när jag lyssnar på låten.
Har varit i en svacka sedan i somras nu. Känns som att orden har fastnat i fingertopparna, har INGEN potentiell handling whatsoever. Försöker att spontanskriva men det blir bara bajs. Hjälp? :((((
Citat från Pekfinger
Har varit i en svacka sedan i somras nu. Känns som att orden har fastnat i fingertopparna, har INGEN potentiell handling whatsoever. Försöker att spontanskriva men det blir bara bajs. Hjälp? :((((
Ordbajsa loss? :(
Liksom skit i om det blir bra, ordbajsa som fan. Bara skriv ner helt random saker.
Rätt kul ~
Citat från fisksnopp
Citat från Pekfinger
Har varit i en svacka sedan i somras nu. Känns som att orden har fastnat i fingertopparna, har INGEN potentiell handling whatsoever. Försöker att spontanskriva men det blir bara bajs. Hjälp? :((((
Ordbajsa loss? :(
Liksom skit i om det blir bra, ordbajsa som fan. Bara skriv ner helt random saker.
Rätt kul ~
Antar att jag får försöka göra det!
Ett annat tips till er med total idétorka är att skriva dagbok (på valfritt sätt). Bra sätt att hålla igång sitt skrivande på!
hahaha. Jag glömmer alltid bort min dagböcker </3
Och ja, ordbajsa är rätt kul! När man är i en torrperiod så ser man allt som bra då. Lol.
""...där vi idag, har ett permanent botemedel mot HIV och AIDS!" Tystnad.
Ute på parkeringen är det fortfarande inte helt ljust än. Några få lampor lyser upp den nästan tomma asfaltsträdgården och hennes stek ekar tyst mellan väggarna. Kall luft strömmar in i hennes lungor när hon drar ett djupt andetag, och lämnar hennes tunnelformade läppar i en ljusgrå strimma innan det upplöser och tynar bort. Hon ler lite och leker med luften i hennes färd mot sitt jobb. Kylan tränger sig på och våldtar hennes kropp trots sina tjocka kläder och hon rör sig snabbare i ett försök till att fly från det hårda greppet."
Så blir det när jag ordbajsar. Inget är rättat, allt är skit, men jag älskar det.
Hm. Brukar ju, som många andra I imagine, dra ur saker jag själv upplevt. Kanske förklara en specifik scen som gnager i mitt sinne, på gott och ont. När jag ska ordbajsa om detta fungerar det riktigt bra och jag slänger till med allt som korsar min hjärna, utan att egentligen veta huruvida orden använts korrekt eller inte. Då kan det se ut ungefär:
Du vet vad jag vill ha av dig va var de ord som viskades fram mellan mina kuksugarläppar, nyligen flyktigt smekta av min mjuka tunga. Lätt särade. Min andedräkt strök över hans stubb och ögonen plaskandes runt i hans hav, med strömmar som drar mig djupare och djupare tills jag fullkomligt drunknar. Ett leende, svagt men glödande hett, bränner av över ansiktet och hans fingrar borrar sig ner i min midja, mina andetag pressar det styva häftigt mot hans bröstkorg. Han vet. Men jag nöjer mig med din kuk. Och för ett ögonblicks ögonblick, ett ögonblick stålmannen fortfarande letar efter, känner jag just det jag vill känna i havsdjupet, en iskall ström mellan mina ben, penetrerar min kropp och forsar genom alla mina sinnen. Därefter: ett dräpande leende, och jag ligger redan vid hans fötter.
Eller så har någon sagt något jag anser vara idiotiskt eller liknande och då spyr jag galla i ett dokument och sparar, oredigerat. Ungefär såhär:
Hon gnällde om att vi lever bara en endaste gång, och tack och lov för det, och under den endaste gången ska vi följa sånt som någon annan dikterat, sånt som andra önskar, sånt som förväntas av oss det är det vi ska ödsla vårt endaste liv på. Och nog har hon rätt, men man kan tycka att den insikten torde åtminstone ha förorsakat förändring i hennes vardag, lyft henne ur normernas grepp och föräldrarnas dömande drömmar och lett henne på sin alldeles egen väg, en väg ingalunda kantad av vad alla andra tycker hon borde göra, en väg som leder precis dit hon vill och bara hon och en väg hon bygger alldeles själv. Men inte fan heller. Utan det är klagande och klagande, klagande och åter klagande och är det inte bara som en riktigt dålig tragedi, egentligen. För hon tycker att det liv hon har inte går att ändra, eftersom då måste alla andra ändras! Givetvis är det så. Men snälla rara lilla, du kan välja att inte följa detta. Om du kommit till den insikten om vårt endaste liv och vår dom att följa alla andras än vår endaste vilja, varför inte göra slag i saken och skita i? Nej. Det är idiotiskt. Eftersom det enbart handlar om en endaste person och en endaste persons önskningar, och den här endaste personen kan påverka sitt eget liv flerfaldigt enormt mycket mer än vad någon annan kan göra. Så det handlar liksom inte om världsfred eller att mätta alla magar, det handlar om ett patetiskt liv som ska följas efter det patetiska livets egen vilja. Hur svårt, på en skala? Det är just sånt här som gör mig alldeles förbittrad på mänskligheten. Saker man kan förändra. Saker man genom endast en handling eller två kan driva åt ett helt annat håll, ett håll man själv valt och ett håll som leder exakt dit man vill att det ska leda, förhoppningsvis. Dessa saker. Och ändå skita i. Nej, det är fan inte synd om dig någonstans, ditt patetiska jävla offer.
Så. Saker som händer, vad som helst egentligen, även de minsta av dem + ordbajseri = could be something. Jag menar, man måste inte ha värsta grejen på G, så länge man kan förmedla den tillräckligt intressant eller tillräckligt... ovanligt kanske. Och ordbajseri kan vara nyckeln! Sen är det bara att finslipa.
Jag skriver ner varje ord (gärna lite udda) eller mening som inspirerar mig i en mapp på telefonen. Med hjälp av dessa bygger jag sedan upp mina låttexter.
Världens bästa grej, om man aldrig kommer ihåg någonting.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet