Innan man officiellt är ett par, varför är det så jobbigt?
I början när man "dejtar" tjejen/killen man tycker om, då man inte riktigt har satt någon stämpel på sitt förhållande tycker jag är den absolut jobbigaste perioden i ett förhållande. Jag vet att många tycker att det är underbart och man är nykära. Visst, det är underbart och det är massa pirr i magen hela tiden när man träffas. Men i början när man inte känner varandra så jättebra vet man inte riktigt vart man har varandra.
När man inte umgås med den man "dejtar" så flyger tankarna runt i skallen på en så man nästan tror att man skulle vara psykiskt sjuk. "Vad gör hen?", "Varför tog det så lång tid innan hen svarade på det SMSet?", "Varför svarade hen inte när jag ringde?". Efter att dessa tankar har fladdrat runt en stund så hoppar från den ena slutsatsen till den andra. "Vill hen inte träffas längre?", "Har jag gjort något fel?", "Dejtar hen fler samtidigt?".
Impulserna ökar och man vill bara ringa tills man får ett svar eller skicka ett par sms till och hoppas på att hen ser det man skrivit för en timme sedan. Jag har dock lyckats tygla mig själv och hålla tillbaka dessa ageranden. Jag gör inget. Istället går jag runt och mår piss, även fast jag tycker om denna människa otroligt mycket.
Varför är den här perioden så fruktansvärt jobbig?
Grejen är att man ska vara positiv, annars är det svårt att låta bli att vara negativ :S!
För att du håller tillbaka ömhetsbevis.
Citat från Zchex
För att du håller tillbaka ömhetsbevis.
Utveckla är du snäll.
Jag känner igen det här.
Hade ett nästan-förhållande med en brud i cirkus 8 månader.
Vi skulle alltså vara KKs men fick känslor för varandra och pallade inte vara tillsammans för att, fuck aina.
Så vi gjorde en deal att inte ligga med andra och hade kontakt i princip varje dag.
Men eftersom att vi inte var tillsammans så fanns alltid den där oron "Tänk om hon har tröttnat på mig och hittar någon annan ikväll." osv.
För mig är det egentligen samma sak i förhållanden också. Alltid orolig för att den andra ska göra något dumt, speciellt när det är fest/krog och alkohol inblandat.
Jag litar inte på folk.
Känner igen detta, fast mest om alkohol är med i bilden.
Sen är jag visserligen smått paranoid av mig, men ja.
Hade tänkt svara seriöst, men ts skrev hen överallt förutom en gång där han skrev hon.
Vet ej om jag som heterosexuell kvinna får svara på detta.
Man blir paranoid och tänker det värsta när det egentligen kan mycket väl vara det motsatta.
Det gäller att ha tålamod helt enkelt, även om det känns jobbigt men att ringa eller messa personen i fråga skadar ju inte heller
men som sagt, tålamod så löser allt sig till det bästa förhoppningsvis :)
Citat från sagafelicia
Hade tänkt svara seriöst, men ts skrev hen överallt förutom en gång där han skrev hon.
Vet ej om jag som heterosexuell kvinna får svara på detta.
Nope, sorry:
Citat från HURLEY
I början när man "dejtar" tjejen/killen man tycker om, då man inte riktigt har satt någon stämpel på sitt förhållande tycker jag är den absolut jobbigaste perioden i ett förhållande. Jag vet att många tycker att det är underbart och man är nykära. Visst, det är underbart och det är massa pirr i magen hela tiden när man träffas. Men i början när man inte känner varandra så jättebra vet man inte riktigt vart man har varandra.
När man inte umgås med den man "dejtar" så flyger tankarna runt i skallen på en så man nästan tror att man skulle vara psykiskt sjuk. "Vad gör hen?", "Varför tog det så lång tid innan hen svarade på det SMSet?", "Varför svarade hen inte när jag ringde?". Efter att dessa tankar har fladdrat runt en stund så hoppar från den ena slutsatsen till den andra. "Vill hon inte träffas längre?", "Har jag gjort något fel?", "Dejtar hen fler samtidigt?".
Impulserna ökar och manvill bara ringa tills man får ett svar eller skicka ett par sms till och hoppas på att hen ser det man skrivit för en timme sedan. Jag har dock lyckats tygla mig själv och hålla tillbaka dessa ageranden. Jag gör inget. Istället går jag runt och mår piss, även fast jag tycker om denna människa otroligt mycket.
Varför är den här perioden så fruktansvärt jobbig?
Jag menar "man vill bara ringa tills man får ett svar". HALLÅ!?!?!? :(((((
Känner mig förtryckt som kvinna.
Man gör det ibland.
Det är väl jobbigt för att man inte vet var man har varandra och det är så pass ''skört'', om det går att uttrycka det så? Känns som ett litet misstag kan förstöra ett framtida förhållande o.s.v.
Bara att ta det lugnt, se hur det utvecklas och ha kul i stunden, försöka att inte fokusera så mycket på "tänk om"-tankarna.
Jag brukar inte tycka att det är så jobbigt, mest för att jag inte bryr mig så mycket om jag har ett förhållande eller ej. För mig är det mer... Tacka och ta emot om det kommer med någon jag gillar, annars räknar jag aldrig med det och hoppas inte heller.
Jobbigt för att man inte vet vart man har varandra, men om man litar på varandra fungerar det. Vilket jag gör just nu, för en gångs skull
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet