I Set My Friends on fire!

Låter som killar i målbrottet, uppskattas inte av mig.

från senaste skivan

Går ann att lyssna på.

Riktigt dåliga.

Usch vilken smörja.

Skit

Ren gibberish

Dax att uppdatera tråden lite:

Nu när alla utom Matt Mehana lämnat bandet, och han börjat ta fler droger än någon kan nämna, ser ISMFOFs musik helt annorlunda ut:



Jag gillade dem redan när "You cant spell slaughter without laughter" var deras enda album, och mina förväntningar på nästa album var ashöga. Och Astral rejection var jäävligt bra, tyckte 16-åriga jag.

Nu följer jag ISMFOF mest för att musiken är helt sinnessjuk, innovativ, experimentell utöver det vanliga.
Samt för att den visar vad droger kan göra med en.

Bästa låten från Astral rejection: