Hur definierar vi metal?
Den pubertala enkelheten i sig har en viss charm vad gäller old school-akterna, anser jag. Kan absolut kombinera mitt intresse för mer sofistikerade former av musik med tonårsrebelliska kassetter från 80/tidigt 90-tal, utan att det har en "utvecklingshämmande" verkan på mitt psyke. Långtifrån allt och alla är hjärndöda avträden.
Citat från Misanthropia
Så, hur definerar just DU metal?]
Brukar också fundera över dylika frågeställningar; den enda någorlunda stringent hållbara definition jag kan se av "metal" (a.k.a. hårdrock) är "rockmusik med distade gitarrer". Alternativt breddat till: "rock med minst ett distat toninstrument", då man skulle kunna tänka sig metal där gitarrerna är ersatta av exempelvis distade synthar/orglar o.s.v.
Ett visst problem med denna definition är att den onekligen inkluderar genrer som man normalt sett inte räknar som sub-genrer till metal, t.ex. mycket av punken och en hel del "vanlig" rock. Detta leder då i sin tur till oändliga resonemang typ "hur mycket dist krävs för att det ska räknas som metal?" etc.
Fast det är enligt mig inte en fråga om sofistikerad och osofistikerad musik. Det handlar om vad majoriteten gör det till.
Det är den där mentaliteten om hur pass tr00 du eller gruppen är som äcklar mig.
Jag skulle inte kalla mig involverad i metal(L) scenen men har sett och varit med om ett och annat. Vilket får mig att fundera på om musiken faktiskt stannar cellförnylsen...
Det jag talar om gäller alla grupper som baseras på musik och stil och är egenltigen inget konstingt. Jag finner det dock mycket lustigt och humoristiskt att man fortfarande inte kan acceptera musikaliska olikheter...
För mig är det hårt jävla arbete och kärlek kombinerat med vrölande sångare och distade gitarrer, och en skvätt öl på det.
Hög ledningsförmåga för elektricitet och för värme, formbarhet, i allmänhet hög densitet och metallglans.
järn liksom
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet