Förlorat någon?
Buhu-tråd
Citat från platy
Citat från AndySixx
engla, ja, hon som blev mördad
Engla bor tio minuter ifrån mig och hennes syster, som är lika gammal som jag, går i min skola. Jag var på Englas begravning.
nej, engla bodde* tio minuter från dig.
Hm, okej? Det tror du inte jag är medveten om? ;)
Min mamma. Hon dog när jag var 5. Tack vare nån jävla fyllehund R.I.P mamma <3
Pappa, 2 och ett halvt år sen.
Min farfar dog för 8 år sen. Hade bråkat med honom och tänkt "jag ska inte komma hit igen förrän han dör", så fick han cancer nån vecka senare. Skuldkänslor :(
Min katt dog förra året. Hade haft henne i 10 år, så jag blev lite ledsen.
Farfar, mormor, farmor ... nu är bara min surgubbe som inte ens pratar med mig kvar :/ :'(
Han hatar mig utan anledning ... :'(
min morfar. :<
han dog, antagligen.
Verkar som hela min släkt dör bort en efter en.
Fast det som gjorde mest ont var när min första hund dog, hon föddes några dagar före mig och var med mig sedan dess i nästan 15 år. Saknar henne otroligt, fortfarande efter flera år.
Har på något sätt fastnat mer för djur än för människor. Konstigt.
Citat från platy
Citat från adina
Engla bor tio minuter ifrån mig och hennes syster, som är lika gammal som jag, går i min skola. Jag var på Englas begravning.
nej, engla bodde* tio minuter från dig.
Hm, okej? Det tror du inte jag är medveten om? ;)
rättade din stavning, no offense intended :)
varför rätt när du vet vad hon menar? sluta dryga, stavfel händer
Min Mamma tog livet av sig för 4 år sen...
hon var manodepressiv och jag fick ta hand om henne för det mesta, jag klarade knappt av skolan pågrund av det :P
Min farsa drog när jag var två, så jag bor hos min moster nu!
Igår.. en barndomsvän till mig har tagit livet av sig, hon hängde sig. Jag var alltid med henne när vi var yngre. Tyvärr tappade vi kontakten helt men jag delar så otroligt mycket minnen med henne och dom finns alla kvar. Känns så overkligt, att någon som funnits i mitt liv sen jag föddes helt plötsligt är borta. Och jag känner sådan sympati för hennes familj och pojkvän då det var pojkvännen och hennes pappa som hittade henne. Just nu önskar jag att vi fortfarande varit bra vänner, så jag hade kunnat hjälpa henne, men jag antar att det inte fanns något som kunde stoppa hennes beslut och jag vet heller inte vad som drev henne till det. Men jag hoppas med hela mitt hjärta att du har det bra där du är nu och funnit den ro du saknade här i livet, vila i frid!<3
Mitt sunda förnuft
Mig själv, vintern 2008 när jag hängde mig.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet