Filosofi!
handlar inte om en själ som en själ, det är bara ett terminologiskt fel.
Vad räknas som att må bra fysiskt då? Är det att ha en bra fungerande kropp, eller är det helt enkelt att vara bekväm med sin fysiska kropp? För det finns överviktiga som mår väldigt bra psykiskt, medans deras kropp är i förfall rent vetenskapligt. Och om det är det andra valet, är det inte så att det är att man mår bra psyskist som får en att må bra fysiskt?
Tja, dem mår bra tills dem börjar få symptomen... Många som lider av fetma mår inte bra. Skulle till och med våga säga de allra flesta.
Liten övervikt är ju inte alls lika skadligt och så vidare....
Det jag försökte komma till var att de hänger ihop!
Citat från WatashiwaNezumi
Tja, dem mår bra tills dem börjar få symptomen... Många som lider av fetma mår inte bra. Skulle till och med våga säga de allra flesta.
Liten övervikt är ju inte alls lika skadligt och så vidare....
Det jag försökte komma till var att de hänger ihop!
Och jag säger att de kan må bra, trots övergripande fetma. I believe we're having an empass!
Men det är lite orelaterat till kropp/själproblematiken.
För att attackera ytterligare, om det fysiska välmåendet styr det psykiska, har vi då ett psykiskt välmående egentligen? Var går gränsen för det fysiska och det psykiska?
Citat från erikism
har ni någonsin tänkt på att en uppförsbacke ser ut som en nedförsbacke uppifrån?
Det är för att en backe är ett panteistiskt objekt, precis som en böjd linje. Åt ena hållet konvex, åt andra hållet konkav.
Vad är då "må bra fysiskt"? Definiera.
Oj råkade ta bort när jag tänkte redigera D:
Enligt min filosofilärare så kan man aldrig vara lycklig utan att må bra fysiskt. Vet fortfarande inte om jag helt håller med honom, fast i de flesta fallen skulle jag nog det. Det är ju trots allt en av de viktigaste och mest grundläggande förutsättningarna för att allt ska kännas bra. Däremot finns det ju vissa som ändå kan uppnå någon slags "lycka" även om de inte mår särskilt bra fysiskt. Fast frågan är då om de verkligen är lyckliga eller inte.
Iaf, med att må bra fysiskt menar jag att kroppen fungerar helt som den ska, alltså man har inga sjukdomar eller andra problem.
Så om du är sjuk så kan du inte vara glad över möjligheten att koppla av från det som du arbetar med? Kan du inte vara glad om du ätit ett gott mål mat, men samtidigt åt så mycket att du fick ont i magen? :>
Det är nog många som skulle känna att de var glada på något sätt vid ett sånt tillfälle. Personligen känner jag mig nästan aldrig glad om jag på något sätt mår fysiskt dåligt. Fast poängen är mer att man inte kan uppnå lycka (att vara glad under en längre tidsperiod) om man mår fysiskt dåligt, för så tror jag att det är. Att man kan vara glad för stunden är ju såklart möjligt även om man mår dåligt tillfälligt.
Om man är glad för stunden den övergripande tiden då? Är inte det ett sätt att komma bort från det som du kallar lycka men att samtidigt vara lycklig? T.ex. jag äter ett gott mål mat, jag gör en aktivitet som jag gillar och bygger på så sätt en flykt från symptomen från min kropp, där glädjen slår över de fysiologiska problemen. Detta är inte lycka i din benämning, men det är att vara konstant glad och nöjd, vilket borde definieras som lycka. Nu kommer vi till ett till semantiskt problem, vad är lycka?
Utifrån det jag lärt mig i filosofi A så är lycka en känsla av psykiskt välbefinnande som måste ha pågått under en längre tidsperiod, alltså om man känner sig glad en vecka utav fyra så skulle man inte kunna säga att man varit lycklig under denna vecka, eftersom att tiden man inte varit glad är längre än tiden som man faktiskt varit glad. Av det kan man ju anta att en gammal person, som under största delen av sitt liv känt sig glad, skulle kunna defineras som "lycklig". Men man skulle också kunna anse sig själv (i vår ålder) som lycklig om man känt sig glad under största delen av sitt liv hittills.
Utifrån filosofi A så borde du veta att lycka inte är en primär, utan en subjektiv upplevelse. Såldes kan den inte tillskrivas något fast.
Personligen så skulle jag säga att lycka är när man är komplett nöjd med sig själv och inte ber om mer eller mindre. Det behövs ingen tidsram för att beskriva vad lycka är då vi ändras så mycket att det är svårt att säga vad som är lycka eller inte när så mycket växlar under denna tiden. Om man är komplett nöjd med sig själv, även för en kort stund, så är man lycklig. Detta synsätt gör det dock svårt att vara konstant lycklig, vilket är dess största flaw, men behöver man verkligen vara konstant lycklig för att vara glad? Och behöver man vara glad för att vara lycklig? Jag ogillar tidsfilosofi. <:
Jo självklart är det subjektivt, det upplevs ju på olika sätt av alla.
Och jag håller med om att man kan se det som att man är lycklig även om man bara är det för stunden, det är bara att jag hade lärt mig den definitionen av lycka. Sen att lycka är väldigt knepigt att definera just för att lycka aldrig är precis samma sak för alla (även om varje person behöver vissa saker för att känna sig lycklig).
Klart att man inte behöver vara konstant lycklig för att vara glad, man kan ju bli glad då och då. Jag håller fast lite vid idén att lycka är mer long-term och att vara glad mer short-term. Jo, jag tror faktiskt att man måste ha varit glad för att sedan kunna bli lycklig.
Jag är emr inne på spåret att lycka och glädje är två olika saker. Roligt semantiskt problem vi har. :3
Citat från Asianalien
För att det finns inga filosofer på Emocore, and that's sad.
--------------------------------------------------------------------------
Filosofiforum efterfrågas.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet