Egen bok - Döden i Solnedgångens Ljus
Tänkte dela med mig av en bok jag skriver för tillfället. Slå ner mig med kritik! =D
Han gav kvinnan framför sig en kort blick. Hennes självsäkra leende gjorde honom vaksam, men det som verkligen var udda med henne var hennes ögon. De var helt blodröda. Han försökte lugna sig med att förklara för sig själv att det inte kunde vara något annat än linser.
Vad vill du? frågade han misstänksamt men det enda svar han fick var att hennes mungipor fördes längre uppåt. Sekunden därefter blev allt svart.
När han vaknade kunde han inte stoppa det stön som undslapp hans läppar. Vart var han? Det var mörkt omkring honom, men det verkade som om han varit i mörkret ett bra tag eftersom att hans ögon redan vant sig. Med en ansträngning rullade han över på rygg. Fullmåne. Han blinkade till och satte sig upp. Ett vagt minne av en kvinna kliade på insidan av hans huvud. Efter att ha slängt ett par blickar omkring sig lade han märke till att han var på samma ställe. En gränd i stadens slum. Han kliade febrilt på nacken för att få bort den irriterande känslan men slutade när han märkte att det värkte där han kliade. Med en suck drog han undan handen och gav den en torr blick. Sedan blinkade han återigen till. Blod
?
Plötsligt blev det fart på honom och han försökte komma på fötter. Detta misslyckades dock grovt. Knäna vek sig under honom. Han gav upp den idén och drog sig till en vägg. Tack vare stödet väggen gav honom lyckades han komma upp på darrande ben. Sammanbitet vände han blicken mot utgången av gränden. Till sin förvåning såg han en tjej stå där. Närmare bestämt en vän han träffat för någon månad sedan, Lucy. Hon var väldigt snygg, det kunde man verkligen inte neka. Med sina himmelsblå ögon och ljusbruna lockar liknade hon mer en ängel än något annat.
Alexander? Vad fanken håller du med? frågade hon förbryllat.
Ville ha lite nattluft så jag bestämde mig för att ta en nattpromenad. Vad ser det ut som?! frågade han med en röst som dröp av både sarkasm och irritation.
Lucy skyndade fram till honom och drog hans högra arm om sin nacke. Han stretade emot men en mörk blick från hennes sida fick honom att ge upp. Lucy var dryg och envis som en åsna, det var något Alexander snabbt hade lagt märke till.
Med Lucys hjälp kom han tillbaka till sitt hus. Han suckade och lade en orkeslös hand på handtaget.
Alex? Är det verkligen en god idé att gå in sådär nerblodad? frågade Lucy tvekande.
Vad faan snackar du om? frågade han irriterat. Hon såg på honom en stund innan hon svarade. Det vita håret var prickigt av små röda blodfläckar. Blodstänk helt enkelt. Men trots att hela han såg ganska förfärlig ut, darrande och nersölad med blod som han var, så var han fortfarande otroligt snygg. Den bleka hyn och de isblå ögonen gav intrycket av en snöstorm.
Alex, du har blod från knäna och uppåt. Du är helt fläckig i håret. För den delen verkar det ha runnit en hel del från såren på din nacke. Hon gav såren en blick. Det var två små hål med ett mellanrum på kanske två och en halv centimeter. Hon hade inte särskilt bra ögonmått så hon var inte riktigt säker.
Alexander grymtade. En dusch gör susen. sade han kort och vände sig återigen mot dörren.
Men dina föräldrar då? frågade Lucy oroligt.
Han lär vara så nersupen att han inte ens ser skillnad på en ko och en kvinna. muttrade han till svar och gick in igenom dörren. Lucy hann se en hall, sedan for dörren igen framför henne. Det lilla hon sett såg inte mycket ut för världen. Å andra sidan var det inte direkt familjevillor i dessa områden. Med en suck vände hon ryggen till för att gå sin väg. Ett vrål från en man och en dov ramsa svärord från Alexander fick henne att hoppa till. Något krasade in i en vägg på samma gång som en dörr smälldes igen, sedan hörde hon inget mer. Hon kliade sig besvärat på pannan och riktade stegen hemåt. Det var första gången hon sett Alexander hus, och intrycket var inte direkt ett gott ett. Hon förstod varför han vägrade låta folk följa med honom hem.
Citat från Battlewounds
bara för att varna dig i förhand så är det knappast någon som orkar läsa sånna här wall of texts.
om man går in på en tråd som heter något med bok brukar det vara en viss summa text ^^ och folk får skylla sig själva att dom missar all awesomeness genom att inte läsa =3
tl;dr
Hört talas om styckeindelning?
Citat från Zuriel
det blir inte ultimat när man kopierar från word :) men tack, det ska jag tänka på
Annars tyckte jag att det var bra skrivet.
Inte så att det intresserar mig personligen.
Språket var inte utmanande på något sätt utan väldigt enkelt, men det beror väl på vilken målgrupp du har helt enkelt.
Citat från underland
Citat från Zuriel
det blir inte ultimat när man kopierar från word :) men tack, det ska jag tänka på
Annars tyckte jag att det var bra skrivet.
Inte så att det intresserar mig personligen.
Språket var inte utmanande på något sätt utan väldigt enkelt, men det beror väl på vilken målgrupp du har helt enkelt.
det blir bättre språk efter ett tag :p och tack. älskar din kritik <3
aah jag gillade det. Vill läsa mer :D<3
ska jag lägga upp mer? :p
Jaa gör det :)
Alexanders arm vilade över hans ögon. Han hade inte ens hunnit ta en dusch. Hans far hade supit sig full och för den delen hade han en kvinna över, som ganska tydligt var något i horväg. Även om hans far hade en svällande ölmage och en hemsk personlighet såg han fortfarande bra ut. Tack vare det var det inte alldeles för svårt för honom att hitta en eller två horor som kunde leka lite med honom gratis.
Kvinnan knackade försiktigt på dörren och vädjade till honom att komma ut. Alexander tryckte kudden mot öronen för att stänga ute ljudet. Efter ett tag föll han in i en orolig sömn.
Han vaknade med ett ryck och kallsvetten rann nerför hans rygg. Det som väckt honom var en ordentlig smäll i dörren.
OM DU INTE KOMMER UT NU SKA JAG FAAN I MIG FLÅ DIG LEVANDE DIN SNORVALP! ekade hans faders röst utanför. Med en suck tog sig Alexander ur sängen och släpade sig till dörren. Världens snurrade och han såg dubbelt. Han slog upp dörren och gav sin fader en trött blick.
Stick till skolan ditt kryp! väste fadern och vände sig för att gå till köket. Alexander skulle just svara som han kände något arbeta i magen. skit också tänkte han och ögonblicket därefter spydde han över hela golvet. En smaklös spya som inte hade särskilt mycket fast föda flytande i sig. Sedan rasade Alexander till golvet. Han hörde sin faders röst tyna bort, tillsammans med synfältet.
Nästa gång Alexander vaknade kände han sig illamående och försökte hålla tillbaka ännu en spya. Han låg i något varmt som han ganska snabbt förstod var hans egen säng. Bredvid honom satt hans fader på en stol. Vad faan har du gjort ditt yngel?! dundrade hans röst.
Någon i en gränd som - började han svagt och sekunder därefter spydde han igen. Hans fader höll upp en hink åt honom som Alexander gott och väl använde. Vanligtvis skulle han funderat på sin faders snabba reflexer, men nu var han alldeles för trött för att tänka på sådana saker.
En rynka bildades mellan hans faders ögonbryn och sedan gick han iväg ut ur rummet. Det enda han lämnade efter sig var hinken och order att stanna till sängs och strunta i skolan. Alexander nickade sakta och en liten stund efter att hans far försvunnit ut ur dörren gnällde han till. En skarp smärta hade slagit till i hans lungor. Han greppade tag om hinken och spydde återigen. Sedan sjönk han sammanbitet tillbaka ner i sängen. Smärtan var överväldigande. Han spydde ett par gånger till, även efter det att hans magsäck tömts. Resten av dagen gick åt till att vrida sig i smärtor och spy när tillfälle gavs. Hans far lagade lite soppa åt honom som han åt av lite då och då under perioderna det kändes lite bättre. Det var det första tecken på omtanke han visat sedan Alexanders mor dött. För den delen började stanken av alkohol avta och till slut verkade hans far närma sig något som liknade nykter.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet