Distansrelation hjälp!

Alltså att ringa två gånger om dagen är väl att överdriva? Jag skulle bli väldigt irriterad och tycka att det var tjatigt :(

gör slut.

Citat från Usagifuckpower

Skrattfeber, mja. Det berors lite på ju. Alltså, det kan vara tjatigt. Men dem jag har vart med har jag alltid kunnat bara flöda på med pratandet och haft trevligt och så. Sen vissa kanske inte är så bra på att prata, jag bara sa ur dem tips som jag har använt.

Nej, bara man litar på varandra och är raka och ärliga sådär, så fungerar det.

Gör slut.

om ni är menade för varandra och mogna för ett distansförhållande så kommer det hålla, hur ni än gör för att hålla liv i det.

Min pojkvän bor 60 mil ifrån mig och vi har varit tillsammans i 13 månader hittills. Det har funkat helt perfekt. Älskar man varandra och litar på sin partner så är det inga som helst problem med distansförhållanden, om man tvekar på att förhållandet ska funka bara för avståndet så är det nog mer förhållandet i sig som är problemet. Eller så kanske man helt enkelt inte är långdistanstypen, men jag kan ändå inte förstå hur man kan lämna den man älskar för en sådan liten detalj.

EDIT: Vi konverserar via sms, msn eller samtal konstant hela dagarna. Skulle jag inte få prata med honom i alla fall litegrann varje dag så skulle jag nog gå sönder av saknad.

fast kba > alingsås är ingenting?
min pojkvän bor i arvika och jag bor i göteborg, funkar finfint.
sen bor massa av mina ex i andra städer, det funkade också!

sluta lyssna på alla som säger att ni ska göra slut. kän efter själv om du verkligen älskar henne och tycker att det är värt att vara ifrån henne länge och ofta. om du inte tycker att det är värt det så kan man ju göra slut men annars är det bara att ta till vara på stunderna du får med henne, även om de blir korta och få. jag bor 25 mil och 3 timmar från min flickvän. jag ser det positivt att man hinner sakna varandra för då uppskattar man varandra ännu mer när man väl träffas. och jag tycker fan inte att det är särskilt långt mellan alingsås och kungsbacka.

Pfft. Begå självmord tillsammans och hitta varandra i himlen.

Jag vet att tråden inte är så aktuell, men.
Kungsbacka - Alingsås är ju fan ingenting, haha. Skärpning.

Haft 3 långdistansförhållande som alla varade över 1 år. Längst distans var nog 120 mil under en period.
Är inga problem, gäller att vara smart med resorna, boka i tid och få lite erfarenhet när det är som billigast.
Sen ta vara på tiden när man väl ses, behöver inte vara något extraordinärt, bara man inte ligger *Host* hela dagarna.
Nu såg jag inte hur gamla ni var men oftast har man ändå skola/jobb att tänka på vanliga vardagar och som någon annan sa, det finns telefon, sms, mms, email, facebook+div. communities, webcam.
Något annat som är positivt är att man kommer ifrån sin comfort zone, kanske lär känna nya människor där din kära bor.

Bara att satsa.

Jag och min pojkvän har varit tillsammans i över ett år, och vi bor 1,5 timmar ifrån varandra (om man timar alla bussar, tåg och lokalbanor, alltså). Kämpa på, var med varandra så mycket ni kan, men känn inte att ni måste använda tiden på bästa sätt varje gång ni umgås irl, det blir väldigt lätt ansträngt och stressande då. Gör det ni känner för, hör av er till varandra varje dag och framför allt; LUGNA NED DIG! :)

Känns som att man ska ha i baktanken att man kan behöva flytta på sig själv och anpassa sig till lite nya miljöer för att det ska funka. Målet är väl att man ska kunna vara med den man älskar hela tiden. Någon smart skrev att man lär sig att uppskatta varandra mer och man hinner sakna varandra. Det gör allt så mycket mer härligt när man väl ses.