Distansförhållanden
Fast när man pratar varje dag i 3 år tror jag att något annat lockar en än massa ja äskar dig. Så va de iaf för mig men man vet väll aldrig vem de e. Kan lova att de va de mest intressanta förhållandet ja haft iaf ;)
Jo visst, har man mycket gemensamt och finner intresse i varandras liv kan det hålla snacket vid liv länge. Jag tycker att man ska dela vardagen med sin partner, det är det viktiga.
Jag hade aldrig klarat av att prata varje dag i tre år, man måste få lite egen tid också. En helt annan sak om man umgås och gör saker med varandra, det är mer värdefullt.
Brist på sex, det här håller inte!
Jag har haft distans sedan 1 år tillbaka, träffar min kille under loven nu varje halvår alltså sommar och jul.
Fungerar skit bra ;O går mycket bättre i skolan eftersom att tiderna är olika så man kan inte smsa under lektions tid.
Har inte heller varit otrogen eller något sådant inte han heller, han har ju så mycket i skolan med körkort och bla bla, så han skulle ej ens ha tid för att vara otrogen vilket jag knappast tror att han skulle vara iaf med den personligheten han har. Vill ej förklara hur den är men den är rar ^^
med detta försöker jag säga ^^ jag älskar han så mkt så att jag kan acceptera och vänta på honom tills han kommer tillbaka ( vet ej när, hela hans familj flytta dit) sex är inte alls viktigt, vet ej heller hur folk kan ha det beroendet.
man får ta illa upp om man vill, men enligt mig ( en person som inte klarar distans älskar inte sin partner tillräckligt) går en partner och är otrogen under distans, så vet man inte vad kärlek, respekt och tillit är. Med andra ord man älskade bara ej personen.
Ska man ha distans ska man också veta att man ger allt för förhållandet.
tyvärr anser jag att många som påstår sig älska någon idag bara tror att de gör det. Jag tror att många idag misstar kärlek för beroende av en person.
Ni får tycka vad ni vill om den saken.
om man misshandlar sig pga av att en annan inte vill ha en, så är man bara beroende. Folk måste lära sig skilja på beroende och att faktiskt älska.
Bästa med distans är att man lär sig att uppskatta tiden man har med varandra ännu mer
Citat från LisaTheGod:
Bästa med distans är att man lär sig att uppskatta tiden man har med varandra ännu mer[/i]
Jag kan relatera till det här så otroligt mycket.
hade distansförhållande i typ fyra år, det var nice. gillade det 99% av tiden, ser inga problem med det typ.
10m-200m
Jag är i Mexiko, pojkvännen är i Sverige. Facebook är nice för då kan jag skicka bilder på små söta katter till honom som han kan se när han vaknar osv (7 timmars skillnad)
Man ska fan inte ha distansförhållande jag hade de med mitt ex hon knullade sitt ex varje fucking dag eftersom hon inte kunde få min kuk -.-' jag trodde verkligen inte på det i början men saken var han visste inte ens att hon hade en ny kille och när han hotade med att skära kuken av mig då var det när jag blev så jävla pissed off att jag dumpade henne -.-'
OM NI VERKLIGEN LITAR PÅ ER PARTNER ofc försök men om ni verkligen inte känner er partner så väll t.ex om du inte har kännt personen i mer än 5år låt bli att dra en lång distans! :( gör inte samma misstag som jag ;(
Citat från AdmiralPatrick:
Man ska fan inte ha distansförhållande jag hade de med mitt ex hon knullade sitt ex varje fucking dag eftersom hon inte kunde få min kuk -.-' jag trodde verkligen inte på det i början men saken var han visste inte ens att hon hade en ny kille och när han hotade med att skära kuken av mig då var det när jag blev så jävla pissed off att jag dumpade henne -.-'
OM NI VERKLIGEN LITAR PÅ ER PARTNER ofc försök men om ni verkligen inte känner er partner så väll t.ex om du inte har kännt personen i mer än 5år låt bli att dra en lång distans! :( gör inte samma misstag som jag ;(
Hate to break it to you man, vet att nya sår fortfarande svider. Men alla kvinnor är inte ditt ex, jag lovar dig. you've fucked it, now forget it
Min personliga erfarenhet är nog one for the papers vad det gäller den här tråden.
Mitt senaste ex var ifrån England
Vi träffades via en musikergrupp på Facebook, chattade och chattade, jag stängde ner facebook, hon blev orolig och bad en gemensam vän om min Skype, vi började prata på Skype dagligen, sen höll vi i ett år.
Jag var deprimerad under perioden men såg självklart ljus när hon bestämde sig för att vi skulle ses, så vi bokade ett hotell i Göteborg, hon kikade lite på Sverige, men kanske mer på mig. Honeymoonperioden gick över fort då hon hade haft flertalet förhållanden som baggage och letade väll efter någon som skulle lösa alla hennes problem åt henne ( lätt för mig att säga, jag var nog ingen ideell kille vid tillfället heller).
Hon åkte hem, men det hela slutade med att vi var roomies i åtta månader.. Vilket man skulle kunna se som antitesen till ett distansförhållande, och det är ju också risken... att man kommer fram till att det gör för ont om man inte planerar sitt liv bra, slutar med att man får mycket av varandra till slut.
De flesta av mina förhållanden har vart distans, och jag känner själv att i allmänhet så passar det mig bättre. Men sen beror det ju på person till person, och hittills har jag inte haft så långa distanser förutom den senaste nu som är på 40 mil. Men vi båda har samma intresse för spel, så vi snackar nästan varje dag och spelar. Tror detta gör att det är mycket lättare för oss att vara ifrån varandra, för vi gör fortfarande saker tillsammans när vi inte ses.
Jag har inga större problem med den fysiska kontakten heller, känner inte att jag är beroende av att ses och mysa hela tiden. Men sen är jag även van med detta i distansförhållanden, så det är nog något jag bara lärt mig att leva utan. Men sen går det ju inte heller flera månader utan att vi ses som andra, vi brukar träffas kanske två gånger i månaden och då typ 4 dagar på rad. Beror helt på vad för inkomst man har.
Mina pros and cons i ett distansförhållande (Behöver inte passa in på andra)
+ När man ses tar man mer vara på tiden med varandra
+ Man blir inte lika beroende av varandra som när man kan träffa den man älskar hela tiden. (När jag haft ett förhållande i samma stad har jag vart mer beroende av att ses än i distans. Skulle väl kunna säga att man blir blind för hur mycket man faktiskt ses och lite needy.)
+ Tröttnar inte lika lätt (Håller ihop med det jag skrev ovan med)
+ Bättre och mer sex (För mig eftersom man inte ses och hinner längta efter det)
Bonus + Om båda har spel som intresse
- Kostnaderna för resor (Ju mer pengar och tid man har desto mer kan man ses)
- Man kan inte spontant ses, för klart händer det då och då att man bara blir riktigt sugen på att ses
- Kan framhäva svartsjuka mer ( Har hänt mig ibland, men även ifrån andra jag känner)
Som ni ser är det mest bara bra sidor jag ser på distansförhållanden. Om man frågade mig skulle jag definitivt rekommendera att i alla fall pröva.
Har ett men det är inget problem så länge man har nog mycket cashshsh så att man kan kunna träffas rätt ofta
och så länge man är säker nog och mår bra av det som jag gör atm
Jag hade ett distansförhållande, som trots att det var förskräckligt faktiskt höll i sex månader. Personen bodde 22 timmar bort. Jag skulle aldrig någonsin göra om det.
Hen bor i kanada, vi har känt varandra i 8 år och vi ska träffas för första gången i sommar.
För mig är grejen med hur man kan hålla förhållandet/kärleken/grejen igång bunden till att jag litar på att kärleken är lika stark hos den andra parten.
kan kanske funka om du gillar ensamheten då du är introvert
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet