Distansförhållanden
Det funkar ju uppenbarligen efter snart tre års förhållande mellan mig och min kille. Jag ska dock flytta så vi kommer lite närmre, 12 mil kommer det vara till varandra sen. Känns bättre men är fortfarande en bit hm -_-
För dom som klarar det och känner att dom inte har något emot att lägga dom pengar och den tid som behövs för att träffas är det ju självklart att dom ska ha det! :)
men det finns ju dom som tydligen inte klarar sig utan sex särskillt länge... och klarar man inte det blir ju ett troget distansförhållande rätt svårt... >_>
Asså, jag och min pojkvän bor på samma gata, men vi träffas bara ca. 1 gång i veckan.. om inte mindre, för att han går i skola på annan ort och han är med sina kompisar där och det blir typ lite tid över. det blir ju som ett distansförhållande ungefär! Men tkr också att det är rätt skönt, man hinner med så mkt och sen är det så underbart dom där få dagarna man träffas..
Och vi har varit tillsammans i 4 och en halv månad, och älskar honom fortfarande lika mycket!
Jag och min pojkvän har ett distansförhållande på drygt 140 mil.
Han bor uppe i Luleå och jag i gbg. Vi har känt varandra i ett år, men vart tsm i snart 2 månader.
Det funkar bra, vi har pratar med varandra varje/varannan kväll.
Vi ses ca en gång i månaden och på loven. Iaf så gott det går!
än så länge funkar det bra iaf! :)
Ca 40 mil mellan mig och min pojkvän, dock runt 50 mil med tåg.
Jag tror att det funkar.
det är jobbigt tycker jag, fast vi inte är ett offentligt par.. så gör avståndet ont och ja.
Har bara haft distansförhållande faktiskt.
Nej.
Bara nej.
Haft ett distansförhållande, det sög. Fast det berodde mest på att hon var en galen liten huwra. Funkar säkert skitbra om man är lite smart och blir ihop med en bra person.
Haft distansförhållande förr, det funkar bättre än närdistans imo.
Man kommer till nya miljöer älskar det.
Det blir mer struktur när man planerar och träffas på helger, avskyr när ens partner vill träffas spontant på en vardag.
Ja och så träffas man mindre vilket är bra eftersom att jag inte tycker om att träffa folk ofta. C:
Skulle nog aldrig palla det haha. Man vill ju kunna träffas lite när man vill!
En sak är det kanske om man har bra ekonomi så att man kan åka till varandra oftare, men nä inte med bara barnbidrag som inkomst!
bor två km ifrån min Babe hittaclownfisken. saknar henne.
mvh eckungen
Han bor i England, jag i Sverige - behover jag saga mer an att det ar forbannat jobbigt?!
Sa det ar vall mer eller mindre 7-8 timmar dorr till dorr.
Vi traffas varannan manad ungefar, ibland oftare, och nar vi val traffas sa stannar vi ungefar 1 manad sa. :)
Kanns som att man upskattar varandre mer nar man ar ifran varandra sa mycket , och speciellt som oss,
inte kan traffas nar som bara sadar eftersom att vi anda bor i olika lander.. :P
Har distansförhållande nu. Han bor i bollnäs och jag bor i Hultsfred.
Jag tror att för att klara av ett distansförhållande måste man vara väldigt stark mental, eftersom det tär väldigt mycket på en.
Saknaden och närheten man inte alltid kan få, kan vara sjukt jobbigt.
Men som många redan sagt så uppskattar man tiden man får tsm så mycket mer när man träffas.
Och det blir så mycket mer känslor, på något sätt (iaf vad jag tycker).
Vi träffas kanske, en gång i månaden, eller en gång på 2 månader, då är vi med varandra konstant i ca 1 vecka.
Från att ha ett förhållande på 10 minuters åktid. Till ett förhållande på 8 timmar. Är en stor skillnad.
Men jag tycker om honom så fruktansvärt mycket, och om man tycker om sin partner så mycket, då tror jag verkligen att det går att fixa.
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet