Dikter om depression?

jag är en dikt om depression

här e dikt

jag går upp på morgon tar på mig skorna går ut i skogen
och matar korna

skålen framme
vattnet kokat
slut på samyang ramen
mörker


skrev den nyss va tkr ni ??

ganska bra :)

GANSKA bra ???????
excusez moi !!!??

Vi sitter dag för dag, med ögonen fulla av tårar, och kroppen slut på energi.
Vi sitter dag för dag, och trycker ner oss själva,
Vi sitter dag för dag, och ser ner på allt vi gör,
Vi sitter dag för dag, och hatar att vi andas och rör oss,
Vi sitter dag för dag, och ger upp om och om igen,
Vi sitter dag för dag, och ser solnedgången lämna oss, som allt annat,
Vi sitter dag för dag, och försvinner sakta..
Vi sitter dag för dag, och drömmer oss bort,
Vi sitter dag för dag, och hoppas på ett liv värt att leva.

skrev för snart 2 år sen

I feel shatteren,
Like there is millions of pieces of me,
All messed up,
It takes forever just to take up one piece,
Fix it and put it back where it belongs,
It is like the hardest puzzel in the world with missing pieces,
Broken ones,
As long as i am broken,
My body start to break to,
The world still try to break you.
Get fixed or die.

Jag har en depression session, Jag la en biljon på dödsbo på en auktion, jag har och jag skar en citron. Jag har en misstro på att min pension är i en riskzon?? Med allt detta kan allt kvetta för ja är en konspirations spion. Champinjon!!!

Nu lämnar jag denna framtidstron i till mansperson med aggression.

// FUCKIN RIP MAN

Citat från wanker:

Here I find myself again,

The feeling of being at the bottom of the sea
Exactly in the spot where I don't want to be
But with this feeling I am now reunited
And a spark of fear and lonelieness is ignited
This time I feel weaker than before
After this, please, no more

Rock n roll
Är inte så skoj
Om man är ledsen
Skepp o'hoj

10 tår och 21 hårda år
///true story

Ute är det snö
Jag gillar inte mig
Nu ska jag dö
Tack och hej

In looking at the happy autumn fields,
And thinking of the days that are no more.

Thin silver lining over the horizon
scars and scabs make me look wizen
standing by as the dark ties in

separating what is so hazy
little difference if I was crazy
because then I couldn't blame it on me being lazy

dredging in shoes filled with guilt
trapping myself in what I've built
making my every little step wilt

denying not that I'm the one to blame
there's no one left for me to frame
resting on the fact that I will only be a name

dawn rises without any consideration
soundless it will be my final lamentation
for this darkness is my final station
signing the punishment of my creation

do as the rest and keep moving because I have nothing left that I need proving, I don't know how long I'll be able to hold on to all of this but just move on and know I won't blame you for me being someone you'll never miss

hår lår tår SÅÅÅÅR