Den bästa dikten?
"Även utan fåglar
skulle
luften sjunga"
och
"Döden finns inte utanför, den är inom mig
från första ögonblicket; den växer med mig
var minut
en dag
om jag hejdar mig
fortsätter den att växa
inom mig tills den fyllt mig helt
tills den erövrat mig. Mitt slut
är dödens verkliga början -
den fortsätter då, ensam."
"Ph'nglui mglw'nafh Cthulhu R'lyeh wgah'nagl fhtagn"
Wild Geese av Mary Oliver
Första delen av Antigonish är ganska vacker.
"Yesterday, upon the stair,
I met a man who wasnt there
He wasnt there again today
I wish, I wish hed go away..."
Citat från Imzadi
Le Joueur généreux av Charles Baudelaire ur samlingen Le spleen de Paris: petit poèms en prose är en av mina favoriter tillsammans med vår egne melankoliska konung Esaias Tegnérs Mjältsjukan (http://vmlinux.org/~ilse/lit/tegner2.htm)
Baudelaire. Tonårsångest på hög nivå :(
"Säg till om jag stör,
sa han och steg in,
så går jag med detsamma.
Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen."
Citat från TheRiktigaJesus
Första delen av Antigonish är ganska vacker.
Ja, detta. ^^^
Gillar Emily Brontës Shall Earth No More Inspire Thee och good ol' Byrons When We Two Parted. I'm not fond of poetry, but when I am, it's romantic bullshit in old english.
Ungefär allt av Andrea Gibson
Kanske inte den allra bästa jag läst. Men av någon anledning så sätter den här sig på hjärnan och tänker på den ofta. Ingen aning om varför.
I lost a world the other day.
Has anybody found?
You ll know it by the row of stars
Around its forehead bound.
A rich man might not notice it;
Yet to my frugal eye
Of more esteem than ducats.
Oh, find it, sir, for me!
Tycker om denna väldigt mycket. "Svarta vykort" av Thomas Tranströmer.
Almanackan fullskriven, framtid okänd.
Kabeln nynnar folkvisan utan hemland.
Snöfall i det blystilla havet. Skuggor
brottas på kajen.
Mitt i livet händer att döden kommer
och tar mått på människan. Det besöket
glöms och livet fortsätter. Men kostymen
sys i det tysta.
Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.
Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.
Fint skit.
Kan inte avgöra vilken jag tycker bäst om.
Likt ett löv som faller från trädets topp, flammande rött med en strimma av hopp.
Flyger du sakta bort i en vind, jag vill följa efter men jag står still.
Det du skall veta är nu att allt som jag har sagt är sant, vad skulle jag vinna på att vara falsk.
Jag hoppas du förstår min innersta önskan men ändå finns det inget mer än mina drömmar.
Likt en snö flinga saktar faller ner från skyn, kommer du alltid vara den ända i min syn.
En känsla, en väntan.
Din storhet, min tomhet.
Tre ord, allt dog.
Ett liv, för lång tid.
En strävan, jag vek hädan.
En sanning, en handling.
Brusten itu, jag visste på förhand hur.
Jag ser på min tur, mina saltade kinder blir en kur.
En stillsam tår för varje dag som går.
Vet faktiskt inte varför jag tycker denna är så fin, men gör det i alla fall
Jag födde dig raring, du kom ifrån mig
Och hela mitt liv ska jag älska just dig
Din hy är så fjunig din kropp är så varm
Jag håller dig nära intill på min arm
Du somnar så nöjd och så trygg vid mitt bröst
Jag nynnar små visor till glädje och tröst
Gyllene lockar och ögon så blå
Knubbiga armar och fingrar så små
Din hand i min hand, ditt gurglande skratt
För mig är du lyckan, en värdefull skatt
Du växer var dag, liten blir stor
Jag gläds åt din framgång, jag är ju din mor
Jag räddar för spöken som kommer om natten
Jag vänder din kudde och hämtar dig vatten
Snart springer du lätt på smidiga ben
Och kroppen blir knotig som förr var så len
Du pratar och skrattar och sjunger och gråter
Jag tröstar, förmanar och lyssnar, förlåter
Du frågar om livet och allt runtomkring
Jag svarar på allt och på ingenting
Du börjar i skolan med ryggsäck och allt
Och vantar och mössa ifall det blir kallt
Jag står där i fönstret och ser hur du går
Jag ler fast i ögonen skymtar en tår
Vart tog de vägen, de år som försvann
Vad stor du har blivit, vad mycket du kan
Snart blir du förälskad och kinderna glöder
Och sen blir du sviken och hjärtat det blöder
Jag tröstar och lyssnar och minns alltför väl
Hur sårbar man är i hjärta och själ
Snart flyttar du ut, strax lämnar du mig
Och livet går på, fast nu utan dig
Vi träffas ibland, du gör små besök
Du sitter som förr vid mitt bord i mitt kök
Får nybakta bullar och dricker choklad
De minnena värmer, de gör mig så glad
Och nu har du gift dig, har egen familj
Och jag har små barnbarn som jag tittar till
Fast pannan den rynkas och håret blir grått
Så minns jag med glädje de åren som gått
Jag tackar för lånet för stort och för smått
Du är den vackraste gåva jag fått
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet