Berätta om ditt liv.
mitt liv är alldagligt.
Thatsgoodenough
Jag rusade in genom dörren till stranden! Jag var utvecklingsstörd och grovt missbildad och ingen, ingen gillade mig! Min far hatade mig över allt annat och det var hans slag och sparkar som skapat de grova missbildningarna. Min ända vän var min uppstoppade katt Tuberkolós, Jag fick nämligen inte ha ett riktigt djur för min pappa, därför lurade min far mig genom att ge mig ett uppstoppat djur ty jag var för dum för att märka skillnaden. Jag klappade ledsamt Tuberkolós svarta päls. Då plötsligt kände jag hur något grep tag i mig, jag tänkte inte längre stanna i hemmet. Jag skulle ut, ut på stora äventyr! Jag tog Tuberkolós under sin arm och började springa, springa mot friheten bort från sin hemska uppfostran. Jag sprang ut genom hemmets dörr, intet ont anande om faran som lurade utanför, utanför stod där en stor svart skåpbil med fem män iförd scoutskjorta hållandes godispåsar. Vill du ha lite snask pojk? Frågade de fem männen med sliskig röst, Jag som var för dum för att neka sade: oh vad snällt gjort av er, och innan jag han säga slickepinne var jag bunden, bundet i mörkret av skåpbilen. Jag kände något hårt slå mot mitt bakhuvud, när jag sedan vaknade kände jag mig väldigt kladdig och öm och hur mycket jag än letade kunde jag inte hitta Tuberkolós. Männen öppnade dörren till skåpbilen och släpte ut mig på en strand, en strand fylld av magi och trollkonster! Mitt på stranden fanns där en lägereld och runt den dansade minderåriga pojkar helt nakna på underkroppen och tajta gröna Peter Pan dräkter på överkroppen. Välkommen till ditt nya liv sade en av männen och sträckte fram Tuberkolós till mig, du tappade visst denna sa han med ett leende på läpparna, han la armen över min axel och sa till mig men en lugn röst oroa dig inte du kommer alltid vara älskad här, sedan vandrade de mot den ljusblå solnedgången. De satte sig ner och stirrade ut mot solnedgången efter ett tag lyckades jag klämma fram: men vilka är ni? Vi är äventyrsklubben vi letar reda på speciella barn som dig och för er till våran strand så att ni kan leva lyckliga sa mannen. Jag tittade förvånat en stund på mannen, då sa mannen du måste vara utslagen sov ett tag, jag viskade tyst tack, sedan somnade jag.
DinGud: Vad hände nästa dag? får man veta vad tuberkolós är uppstoppad med?
VILL HA EN UPPFÖLJNING
Jag heter agnes och jag föddes någonstan (kommer knappast ihåg) normalt barn
Pappa åkte iväg mycket när jag va ung och mamma fick ta hand om mig utan pengar alls.
Mamma fick jobba som en galning och lämnade mig ensam hemma från 5 års ålder.
När jag va runt 4-5 år så bråkade min mamma och pappa så dom skiljdes (STAVING?!).
Några månader efter så försökte dom igen för min skulle men det gick också åt helvete.
Mamma och pappa va en dag påväg till ett informations möte när jag skulle börja ettan efter den andra seperationen då mamma frågade:
- har du träffat någon ny tjej då?
Pappa svarar:
-Ja det har jag faktiskt.
Och av någon konstig anledning så blir morsan förbannad och säger: Imorgon flyttar jag till skåne.
Och så blev det!
Vi hade knappt några pengar eftersom att detta va mycket impulsivt, vi fick bo hos våra kusiner tills lägenheten vi skaffade va ledig.
Eftersom att morsan va tvungen att jobba som satan för att försörja oss så blev jag lämnad hos mina kusiner.
Hon va nästan aldrig hemma på födelsedagar, julafton och andra firanden.
Hon jobbade som ordningsvakt och blev ofta skadad vilket gjorde att hon fick blåtiror och fläskläppar mm.
Jag skämdes enormt för min mamma under den perioden. Jag fick klarar mig helt själv eftersom att under den tiden mamma inte jobbade så sov hon.
Detta skedde då medans jag gick i årskurs 1-3.
En dag när jag och mammas bror skulle hämta upp mamma efter jobbet så hade hon med sig en man.
Jag gillade aldrig honom och fick en magkännsla direkt av att deras förhållande skulle gå åt skogen.
Dom va tydligen kollegor och hade den kvällen jobbat tillsammans.
Jag skulle då börja årskurs 4.
Min mamma slutade jobba eftersom att han tjänade in alla pengar och vi blev helt ekonomiskt beroende av honom.
Iaf så visade sig snabbt denne man vara helt rubbad.
Det började med att han kom hem full nästan varje kväll och skulle gorma och hålla på.
Morsan fick nog och slängde en kudde i ansiktet på honom, vilket hon inte borde ha gjort.
Jag ligger i sängen och ser mamma springa mot köket och han efter.
Sen så hör jag en smäll.
Jag gick in i köket och såg mamma blöda.. Hennes läpp hade spruckit.
Detta va första gången.
Hans beteende blev såklart inte bättre och han började med tiden hota och slå min mamma lite då och då.
Sen pistolhotade han henne.
Framför mina ögon.
Jag blev livrädd och sprang in i mitt rum. Jag väntade på smällen som jag förväntade mig skulle komma.
Men ingenting. Eftersom att jag va ung så hade jag ingen aning om vad jag skulle göra.
Sen en söndags kväll när jag kommer hem från pappa (hade tagit flyg till stockholm, träffade knappt min pappa alls) så står hon där och ska möta mig. Hon har med sig en kompis och hon är blå i hela ansiktet. När jag kramar henne så kvider hon av smärta. Såklart så har svinet krossat hennes käke mm.
När jag kommer hem är allt sönderslaget och jag förstår vad som hänt. Det roliga är att den som fälldes för misshandeln var min mamma.
Helt sjukt!! Hon haltade fan in i rätten men nejdå, hon skulle betala böter till honom för att ha försvarat sig en gång. Med ett slag!
Men att han då slängt runt henne i halva huset spelar knappast någon roll.
Morsan vart helt knäckt efter misshandeln och jag fick depressivt beteende.
Jag försökte hänga mig när jag gick i 5an pga detta men snöret gick av.
Lite fail kan man ju tycka...
Det är en liten del av mitt liv. Den som jag kommer ihåg allra bäst.
Resten är ointressant.
Såja, nu har jag uttryckt mig!
Citat från SnappleBapple
Har världen typ coolaste namn.
Är Dansk, therefor i'm awesome.
--------------------------------------------------------------------------
xD
Shoes, booze and boys with tattoos
Jag kommer inte ihåg så mycket om min barndom.
Kommer ihåg att jag inte gick på dagis och blev socialt tillbaka dragen under mina första skolår. Min far drack ofta och kom hem sent på kvällarna och skrek när jag och min bror sov. Han brukade ofta komma in i vårt rum och tvingade oss att dricka med honom som ''riktiga män''. När min mor gjorde motstånd till detta drog han av skärpet och slog henne tills hon föll och grät på golvet. Vi tordes inte göra annat än att dricka det avskyvärda flytande medlet som kallades whisky. Så många nätter somnade vi berusade och vaknade bakfulla så vi inte kunde gå till skolan. Jag hatar min far.
Senare fick BUP reda på detta, så min bror, jag och mor kunde flytta ifrån far som jag aldrig hört från igen sen dess. Vi började leva ett ''normalt'' liv med drastiska omständigheter. Min mor var arbetslös och vi hade hela tiden ekonomiska problem. En dag när jag kom hem hängde hon bara där. Hon hade knytit ett lakan runt taklampan och hängt sig själv...
Jag orkar inte dra upp mer av min livshistoria... alla minnen blir för mycket förlåt..
höhö, mitt liv, hähä
maskigt skulle jag säga
Mitt liv är awesome!
Dystert, förvirrat och enstörigt intill folkskygghet. HAHA. JA.
MIT LIV ER KRIG!
Gud gav mig liv, och nu lever jag det som gud ville att jag skulle leva det.
Gud välsigna er alla.
Jag föddes.
Jag åldrades
Jag dör. Snart
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet