Behandlingshem, fosterhem eller nåt annat
Nope inte "på riktigt" liksom. Bodde däremot hemma hos min kompis största delen av nian.
Sen så har min familj varit fosterfamilj. För oss fungerade det bra, så ah,..antar att jag bara har positiva erfarenheter, typ.
Nu vart det random här.
Citat från Pansartax
Citat från Byrdie
Efter att ha jagat mamma med en sax på gatan akutplacerades jag i familjehem, det var en mil till bussen så jag rymde och fick LVU, placerades i ett annat familjehem och senare flyttades jag till HVB-hem. Fick ingen hjälp alls med det som var jobbigt för mig. Tex så satt jag och grät pga extremt mycket ångest, vad personlaen gjorde var att säga "Du måste städa toaletten nu." Kunde även gå runt med öppna sår, ha blod på golvet i rummet och rakblad framme utan att någon sa något.
HAHA
Min familj har haft fosterbarn sen jag var sju år gammal, och min farmor och farfar har haft fosterbarn i runt 40 år.
Det är mina bröder och mina fastrar och farbröder, blodsband eller ej
och alla ser hemma som hemma hos oss. Familj som familj, blodsband eller ej.
Bodde på behandlingshem i 2 år. Trivdes bra där dock hjälpte det mig inget. Annars har man nästan konstant bott på psyk sen man var 13år. Och det suger.
bor i fosterhem, det är sådär. Inget särskilt men fan inte kul.
Aldrig.
är för bra för sånt!
Har väl varit inlagd på psyk ett par ggr men inte mer än det...
Nej jag faktiskt en duktig flicka, och busar med klass.
"Nu åker vi in med henne på psyk" säger pappa, jag skakar i panikångest, skriker hysteriskt och kan inte prata, han lyfter upp mig och är på väg ut till bilen med mig
"Nej, vi löser det här själva!" säger mamma och de sätter ner mig på soffan och tittar på mig från andra sidan bordet.
Och ja, nej det är klart, här ligger jag och är frisk, så de löste det väl själva. (För er som inte förstod det har jag alltså inte legat inne)
Jag har aldrig varit på sådant. Är för mainstream.
har ganska många vänner som sitter på behandlingshem och suttit på avgiftning, tycker det är väldigt trist att dom är så stränga med besök och hur länge och hur ofta man får ringa.
jaa det är riktigt jobbigt när det är så på avgiftning. tycker snarare att dom borde se till så att man får träffa vänner och familj så mkt som möjligt så att man mår lite bättre. när ja låg inne på avgiftning så fick ja den första veckan inte träffa någon alls och det sög och gjorde allt bara jobbigare.
Citat från FrozenPhoenix
jaa det är riktigt jobbigt när det är så på avgiftning. tycker snarare att dom borde se till så att man får träffa vänner och familj så mkt som möjligt så att man mår lite bättre. när ja låg inne på avgiftning så fick ja den första veckan inte träffa någon alls och det sög och gjorde allt bara jobbigare.
ja, själv fick jag inte hälsa på min kompis över huvudtaget på 3 veckor så jag fick träffa han i smyg när han skulle träffa sin familj
Citat från SweGabber
Citat från FrozenPhoenix
jaa det är riktigt jobbigt när det är så på avgiftning. tycker snarare att dom borde se till så att man får träffa vänner och familj så mkt som möjligt så att man mår lite bättre. när ja låg inne på avgiftning så fick ja den första veckan inte träffa någon alls och det sög och gjorde allt bara jobbigare.
ja, själv fick jag inte hälsa på min kompis över huvudtaget på 3 veckor så jag fick träffa han i smyg när han skulle träffa sin familj
fyy kan inte varit kul för honom att inte fått tillåtelse att träffa vänner på 3 veckor :( ja som tyckte det var jobbigt med 1 vecka.. men bra att det ändå gick att få till så att du kunde träffa honom i smyg! :) man behöver verkligen sina vänner i sånna situationer!
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet