Ätstörningar, ärftligt eller något som utvecklar fram?
Citat från Narcissist
Citat från Waldo
det är en av symtomen i posttraumatiskt stressyndrom
Ätstörningar är inte symptom bara, de är diagnoser också.
sant
jag tror att en ätstörning utvecklas av sig sj.
kanske mest p.g.a. all press från reklam o media?
man ser de där anorektiska modellerna och så tror man att det e friskt att se ut så....
har sj. haft ätstörningar i ca 1 år, tror att det berodde på att jag gämförde mig mkt med andra människor...
Båda. Det sitter ju inte på en gen direkt, men det finns vissa anlag för perfektion och komplex. Om man kombinerar på rätt sätt så... Båda min mamma och jag hade ätstörningar, kan tänka mig att det fanns i fler generationer
Tror inte att det finns tillräckligt med belägg för att konstatera att det är ärftligt. Hur länge har ätstörningar "funnits" liksom? 100 år? Tror i så fall mer på spåret som många andra är inne på, att man har snarare anlag för att ta till sig sådana här saker, sen om det utvecklas till OCD, ätstörningar eller what have you beror på yttre faktorer. Det här är så klart bara teorier från min sida, men de jag träffat som har ätstörningar brukar inte ha det som enda psykiska besvär.
Citat från Fr34k1Fr34k
jag tror att en ätstörning utvecklas av sig sj.
kanske mest p.g.a. all press från reklam o media?
man ser de där anorektiska modellerna och så tror man att det e friskt att se ut så....
har sj. haft ätstörningar i ca 1 år, tror att det berodde på att jag gämförde mig mkt med andra människor...
Det där är ett påstående jag skulle säga inte alls stämmer.
Ingen skulle göra allt bara för att vara smal, det finns fler anledningar. Oftast är det ett behov av kontroll som ligger i botten, som yttrar sig genom personens matvanor.
Som med allting annat är det väl antagligen en kombination.
jag vet inte vad jag tror.
Eller.. jag tror det utvecklas fram själv genom att man jämnför sig med andra.
inte fan tror jag att det är ärftligt iallafall.
Media och sånt hjälper ju till en massa på traven också, att dom får det att låta som "bra" att vara "äckligt" smal
Citat från Rage
Du lever för att äta. Det är det naturliga. Ätstörningar har uppkommit pga fel kroppsideal i dagens samhälle som gör att det blir en typ av "hjärntvättning" , att det är så det ska vara och då ska man efterlikna. man själv vill vara så. Det är som förr att då skulle man vara överviktig för att visa att man hade mat och pengar.
alla typ av ätstörningar sitter psykologiskt och något som människan själv skapat. inget som är naturligt eller först fanns.
Det du säger är inte alls sant, ätstörningar har INTE uppkommit från dagens kroppsideal. Tyvärr så minns jag inte vart jag har läst det, antingen på egen hand eller i skolan, men man vet att ätstörningar har funnits i flera århundraden. Man hade t ex dokumenterat det redan på 1700-talet. Då visste man dock inte vad det var, utan trodde bara att personen var galen helt enkelt. Man visste heller inte vad det berodde på.
Önskar verkligen att jag hade källan till detta. Men men, what to do.
Jag har nyss fått bekräftat att jag har aneroxia, vill inte erkänna det för mig själv men nu börjar jag inse det med egna ögon. Ska åka till en pyskolog nästa vecka till en som förstår eftersom min familj är okunnliga och vill inte ge mig fel stöd.
Jag har alltid haft viktproblem och varit överviktig den största delen av mitt liv men mitt hat till maten kom för ca 4 månader sedan. Jag brinner av perfektion och vill ha den mest underbara kroppen som finns så jag började med att sluta äta skolmaten men gick inte ner tillräckligt fort så slutade med middag också - några veckor efter det så slutade jag med frukost. Jag äter ungefär ½dl fil varje dag och ibland ingenting alls, jag mår som bäst när magen kurrar fast jag själv vet att det är helt jävla stört.
Min lärare som märkt min otroliga viktminsking pratar jag med då och då, hon säger att hon tror det beror på att jag är stressad och jämnför mig med andra, men jag vet ju inte sjävl vad det är och när jag väl äter något över 100 kcal så börjar jag nästan att gråta.
Hoppas att pyskologen kan säga lite bra saker och att folk med ätstörningar vågar ta hand om det så att det inte går för långt.
Citat från Klaparen
Jag har nyss fått bekräftat att jag har aneroxia, vill inte erkänna det för mig själv men nu börjar jag inse det med egna ögon. Ska åka till en pyskolog nästa vecka till en som förstår eftersom min familj är okunnliga och vill inte ge mig fel stöd.
Jag har alltid haft viktproblem och varit överviktig den största delen av mitt liv men mitt hat till maten kom för ca 4 månader sedan. Jag brinner av perfektion och vill ha den mest underbara kroppen som finns så jag började med att sluta äta skolmaten men gick inte ner tillräckligt fort så slutade med middag också - några veckor efter det så slutade jag med frukost. Jag äter ungefär ½dl fil varje dag och ibland ingenting alls, jag mår som bäst när magen kurrar fast jag själv vet att det är helt jävla stört.
Min lärare som märkt min otroliga viktminsking pratar jag med då och då, hon säger att hon tror det beror på att jag är stressad och jämnför mig med andra, men jag vet ju inte sjävl vad det är och när jag väl äter något över 100 kcal så börjar jag nästan att gråta.
Hoppas att pyskologen kan säga lite bra saker och att folk med ätstörningar vågar ta hand om det så att det inte går för långt.
Jag beklagar, är själv inne i det och hoppas att det blir bättre för dig snart!
Jag fick hjälp, dock vart jag bra mycket sämre under min tid på bup.
Hoppas det fungerar bättre för er andra...
Citat från SHiZU
Citat från Fr34k1Fr34k
jag tror att en ätstörning utvecklas av sig sj.
kanske mest p.g.a. all press från reklam o media?
man ser de där anorektiska modellerna och så tror man att det e friskt att se ut så....
har sj. haft ätstörningar i ca 1 år, tror att det berodde på att jag gämförde mig mkt med andra människor...
Det där är ett påstående jag skulle säga inte alls stämmer.
Ingen skulle göra allt bara för att vara smal, det finns fler anledningar. Oftast är det ett behov av kontroll som ligger i botten, som yttrar sig genom personens matvanor.
Jag gjorde allt för att vara smal. har inget perfektions/kontrollbehov. Jag ville bara bli smal
Såklart det finns andra anledningar. Inget fall är ju precis som ett annat, men oftast så handlar med om personer som har ett ganska stort behov av att kontrollera saker och ting.
Jag personligen ville bara vara nån och insåg att den jag ville vara var ''den smala tjejen'' och om jag inte var just smal så skulle jag vara totalt värdelös.
Jo, det är ju sant. Jag lyckas aldrig riktigt göra saker klara, inte viktminskningen heller. men är fortfarande smal
Jo, den bilden tror jag att många får av sig själva
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet