Ask a Transsexual
Nuts:
Jag känner en del som gått igenom ett sådant ingrepp.. Rätt hårda grejer.
Man sågar typ loss alla ben i ansiktet och möblerar om det. Låter läskigt och rätt groteskt, men det brukar bli väldigt fina resultat om läkaren vet vad han gör!
LokalVandal:
så fort man fick lite information om vad transsexualism var så visste jag direkt att jag "led" av det. Hade ju hela mit liv känt att något var knäppt och knasigt i mitt lilla huvud och att jag inte riktigt passade in någonstans. En dokumentär på tv fick mig att förstår vad det var.
Har aldrig upplevt någon mobbing, och ingen har sagt något knasigt. Vissa internettroll har väl varit dryga, men det där är ju bara att ta med en klackspark ;)
Jag experimenterar väldigt mycket just nu med subtila sminkningar som hjälper mig att feminisera mitt ansikte eller att närma mig ett mer androgynt utseende, och jag tänker att denna tråd kan vara rätt ställe att fråga. Några MtFs, queers eller människor som är intresserade av smink som har erfarenhet gällande detta och har några råd och tips?
Transsexuella, vad äter dom egentligen? Fisk?
Citat från iTranscend
Jag experimenterar väldigt mycket just nu med subtila sminkningar som hjälper mig att feminisera mitt ansikte eller att närma mig ett mer androgynt utseende, och jag tänker att denna tråd kan vara rätt ställe att fråga. Några MtFs, queers eller människor som är intresserade av smink som har erfarenhet gällande detta och har några råd och tips?
Well..
Det handlar mycket om hur man markerar olika områden i ansiktet med olika nyanser. Själv gör jag inget sådant för jag pallar inte, men du kanske orkar! Videon är lite overkill dessutom, men man förstår principen!
Citat från Lone
Transsexuella, vad äter dom egentligen? Fisk?
Personligen gillar jag pasta.
ward: Jag har sett den där redan faktiskt, och jag är precis som du och orkar inte, haha. Sen så vill jag inte gå runt med full sminkning varje dag och så av flera olika skäl, utan vill hellre bära lite mer subtila sminkningar!
Okej!
Jag skulle vilja säga att du ska koncentrerar dig på ögonen då! Ögonbrynen är viktiga! Om du se till att du noppar dina bryn då de inte är så buskiga kommer du få ett väldigt androgynt utseende utan att behöva använda nästan något smink alls. Genom att fylla i brynen så blir de ännu mer distinkta och sticker ut så att folk uppmärksammar dem.
Om du vill göra ännu mer så föreslår jag lite flytande kajal för att forma ögonen så de blir mer feminina. En vit kajal innanför franslinjen öppnar upp ögonen och får dessa att se större ut och därmed mer kvinnliga.
Ja, jag har funderat på det! Jag har redan nu börjat forma mina ögonbryn lite, men jag funderar på att ta ner dem ännu mer, även om jag gillar tjocka ögonbryn. Vi får se vad jag kan hitta på, jag har några som har lite idéer som skulle kunna hjälpa mig med det. Att experimentera med kajal blir väl nästa naturliga steg! Tack <3
Ward, förlåt om det blir lite personligt, men mådde du dåligt innan du väl fick dina behandlingar? Alltså psykiskt. Isåfall, hur gjorde du för att klara den jobbiga tiden?
Joxaren:
Jag hade aldrig någon form av depression eller liknande, men självklart fanns det många tillfällen då jag kände en form av "sorg" inombords för "vad" jag var och hur jag såg ut och kände mig. Om jag inte av naturen blivit utrustad med ett tillräckligt starkt sinne för att klara av den typen av känslor och motgångar så hade jag troligtvis varit väldigt illa däran.
Det är väl just det som drabbar många transpersoner som till slut tar livet av sig, jag hade turen att kunna bearbeta det, i alla fall just då. Jag vågar inte ens tänka på hur det hade gått om jag väntat med det ännu längre. Den mänskliga hjärnan är inte byggd för att klara av sådana påfrestningar allt för länge.
Hela "konceptet" Född i fel kön och befinna sig i fel kropp kan kännas lite långsökt, men när man står och tittar på sig själv i speglen och huvudet känns som en fågelholk var utifrån man tittar på något som inte känns tillhöra ens riktiga natur så stämmer den liknelsen rätt bra.
Otåliga nätter har jag stått framför spegeln och beskådat den kropp jag tidigare hade och verkligen mått piss över det, men lyckats hålla det där. Det har aldrig gått ut över mitt liv utanför mitt "pojkrum" eller utanför spegeln som satt på väggen.
Denna tråd är precis flyttad hit ifrån Öppet forum-forumet. MVH Socker
Till er som kan tala för era egna upplevelser som transsexuell eller andra transsexuella som har upplevt kroppslig dysfori. Kom dysforin först efter det att ni blev medvetna om eran könsidentitet (och möjligtvis omständigheterna i och med denna), eller var det tvärtom, dvs att ni upplevde en kroppslig dysfori och pga denna började fundera kring eran könsidentitet? Går det såhär i efterhand att se nån sorts kronologi där?
Transsexualism finns ju oavsett du funderar på ditt kön eller inte.
För mig var det inte uppenbart att det hade med min könstillhörighet att göra. Det var något som jag fick reda på genom snajdiga dokumentärer på TV och genom internet där andra förklarade saker som jag själv hade upplevt. Då öppnades en helt ny värld för mig vad gäller könstillhörighet, sociala strukturer och att det man har mellan benen faktiskt kan spela väldigt stor roll för ens egen överlevnad.
Kanske denna fråga har kommit tidigare, men vad kostar det att göra en diagnos och gå på hormonbehandling? Behöver man ta ett megalån, eller spara pengar i flera år?
Citat från Calle:
Kanske denna fråga har kommit tidigare, men vad kostar det att göra en diagnos och gå på hormonbehandling? Behöver man ta ett megalån, eller spara pengar i flera år?
ingenting kostar för transpersonen.
Citat från jennylicious:
Citat från Calle:
Kanske denna fråga har kommit tidigare, men vad kostar det att göra en diagnos och gå på hormonbehandling? Behöver man ta ett megalån, eller spara pengar i flera år?
ingenting kostar för transpersonen.
Woah, really? Det var lite förvånande, men väldigt bra ju :)
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet