Äldreomsorgen i Övre Kågedalen
"Jag dödade i somras ett elvaårigt barn som uppgav sig heta Helge Holmlund, hemmahörande i Hebbershålet, Övre Kågedalen, norra Västerbotten."
Så lyder den första meningen i Nikanor Teratologens (egentliga namn Niclas Lundkvist) debutroman. En sammanfattning från wikipedia lyder:
"Berättelsen skall föreställa den elvaårige Helge Holmlunds redogörelse för sin uppväxt i Kågedalen i norra Västerbotten. Han ingår i en incestuös kärleksrelation med sin morfar och de fördriver tiden med mord, våldtäkter, filosofiska samtal och fylla. Boken innehåller mängder av extrema historier kring detta. Språket är dialektal nordvästerbottniska, Skelleftebondska, och ordförklaringar återfinns längst bak i boken."
Nu vill jag se ifall det finns några här i litteraturforumet som läst detta praktexemplar av minst sagt udda literratur!
Personligen tyckte jag att den till en början var rätt tung och jobbig, med anledning av skelleftebondskan som jag inte alltid orkade tolka och den minimala styckesindelningen ackompanjerad av storlek 9 i typsnitt. Men när man väl kom in i det, så var det en förbannat bra bok att läsa!
OM DU HAR LÄST DEN:
Vad tyckte du om den?
Varför tycker du detta?
Skulle du rekommendera den till någon?
OM DU INTE HAR LÄST DEN:
Låter den intressant/Skulle du kunna tänka dig att läsa den?
Varför tycker du detta?
Diskutera!
En fantastisk bok, jag har läst den ett par gånger. Den liknar ingenting annat jag har läst med alla märkliga kreativa ordval och miljöbeskrivningar, liknelser, omarbetade ord, referenser till alla möjliga kulturer och personer osv... samt den mycker svarta humorn. Jag rekommenderar den till alla.
När vi närma oss norra stranden peka morfar på länets finaste självmördarbröte hundrafemti meter uppströms. Upp mot 200 lik ha genom åren fastna i dom taggtrådshärver som bilda Åludden, å där få dom sitta.
Kapitel XIX
Ovanför diskbänken, där en järpe tyst led i en flaska, hade Signar tejpa fast en nakenlagsbild på Övre Kågedalens fotbollsspelare. Dom va skära, håria å fläskia. På väggen bakom Myrtle hängde hennes föräldrars torkade händer å docker me nålar i, som likna grannar å vänner som hastit blivit sjuka eller dött.
Kapitel XXI
Nejden va gråbrun som en gammal cigenarsnorre, /.../.
Kapitel XXXI
Jag har inte läst den, men jag har tänkt att göra det ett bra tag. Måste bara få tag i en kopia. Annars har jag Att hata allt mänskligt liv som jag läst, den är rätt trevlig. Jag gillar Teratologens sätt att skriva på, främst beskrivningarna och hans vulgära, misantropiska och nihilistiska aura, det är intensivt på ett bra sätt.
Grymt bra bok!
Läs gärna Hebbershålsapokryferna, också en mycket bra bok av honom!
Har velat roffa åt mig en kopia ett tag nu.
har en kompis som brukar köra högläsning ur den här boken, och det är alltid lika uppskattat
Citat från Robs
En fantastisk bok, jag har läst den ett par gånger. Den liknar ingenting annat jag har läst med alla märkliga kreativa ordval och miljöbeskrivningar, liknelser, omarbetade ord, referenser till alla möjliga kulturer och personer osv... samt den mycker svarta humorn. Jag rekommenderar den till alla.
]...]
När vi närma oss norra stranden peka morfar på länets finaste självmördarbröte hundrafemti meter uppströms. Upp mot 200 lik ha genom åren fastna i dom taggtrådshärver som bilda Åludden, å där få dom sitta.
– Kapitel XIX
Någon dag lär jag läsa om den, men som den odisciplinerade läsare jag är får det vänta. Däremot så ska jag läsa dess uppföljare, Förensligandet, när jag har läst klart Ondskan.
Och just det där citatet är ett sådant bra citat för att beskriva bokens absurda atmosfär, likt dessa från Kapitel XXVI:
"... steg på en buss som de stod 2 på... morfar betala för bägge... vi åkte... klockan va tie över tu... de va skönt å få sitta även om bussen va full av döingar..."
"När vi fortsatte mot Stattsparken hörde man ett snarfagert moderatyngel gasta fram sina krav från torgestraden:
- Obligatoriska aborter! Uppmuntra kvinnli omskärelse!
Så långt va allt gott å väl..."
Som om likfyllda bussar och pro-könsstympningsMUF:are var en del av vardagen.
Citat från Stvrmzeit
Jag har inte läst den, men jag har tänkt att göra det ett bra tag. Måste bara få tag i en kopia. Annars har jag Att hata allt mänskligt liv som jag läst, den är rätt trevlig. Jag gillar Teratologens sätt att skriva på, främst beskrivningarna och hans vulgära, misantropiska och nihilistiska aura, det är intensivt på ett bra sätt.
Gör det! Handlar inte Att hata allt mänskligt liv om en journalist (god, tror jag har fått den delen om bakfoten) i en indisk koloni, eller något sånt?
Citat från Cunt_Dracula
Grymt bra bok!
Läs gärna Hebbershålsapokryferna, också en mycket bra bok av honom!
Instämmer!
Någon dag kanske, jag hann läsa lite av den, men då bibbans lånetid sinade och jag är rätt slö på att läsa, så prioriterade jag Äldreomsorgen.
Citat från osv
Har velat roffa åt mig en kopia ett tag nu.
Borde gå att låna på ditt lokala bibliotek, om du inte bor i en förort till Jokkmokk eller något. Om annat finns den att införskaffa på nätet:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185000957
^Rekommenderar denna utgåva.
Citat från holker
har en kompis som brukar köra högläsning ur den här boken, och det är alltid lika uppskattat
Läser han den käften inställd på skelleftemål?
Citat från MIRATVINGADEMIG
Citat från holker
har en kompis som brukar köra högläsning ur den här boken, och det är alltid lika uppskattat
Läser han den käften inställd på skelleftemål?
han gör tappra försök i alla fall
Citat från holker
Citat från MIRATVINGADEMIG
Citat från holker
har en kompis som brukar köra högläsning ur den här boken, och det är alltid lika uppskattat
Läser han den käften inställd på skelleftemål?
han gör tappra försök i alla fall
Ingen lätt dialekt.
Citat från MIRATVINGADEMIG
Gör det! Handlar inte Att hata allt mänskligt liv om en journalist (god, tror jag har fått den delen om bakfoten) i en indisk koloni, eller något sånt?
Nja, inte riktigt. Cunningham är ingen journalist, utan en arkeolog. Annars är det rätt ungefär.
Något av de mer intressanta jag har läst. Finurlig samtidskritik men bitvis något monoton, e.g. då alla Norrlands forna invånare räknas upp. I synnerhet den sista tredjedelen, eller så, är särskilt fängslande och, exempelvis då Pyrets födelsedag beskrivs, nästan profetisk. Man efterlämnas med ett slags grumligt vemod inför människans beklagliga situation. Åt dem som uppskattar Teratologens demaskering av modernitetens sterilitet och människans hänsynslöshet, skulle jag vilja rekommendera Michel Houellebecq, och då speciellt Elementarpartiklarna .
Citat från de_gobineau
Något av de mer intressanta jag har läst. Finurlig samtidskritik men bitvis något monoton, e.g. då alla Norrlands forna invånare räknas upp. I synnerhet den sista tredjedelen, eller så, är särskilt fängslande och, exempelvis då Pyrets födelsedag beskrivs, nästan profetisk. Man efterlämnas med ett slags grumligt vemod inför människans beklagliga situation. Åt dem som uppskattar Teratologens demaskering av modernitetens sterilitet och människans hänsynslöshet, skulle jag vilja rekommendera Michel Houellebecq, och då speciellt Elementarpartiklarna .
Ja, usch, fyfan för Pyrets födelsedag. Jag är lite svag för såntdärnt, att de förbereder och så kommer inte en enda jävel. Det blir ju inte bättre när Morfar fäller någon kommentar i stil med "det är bara att inse, Pyret, du har inga vänner".
Citat från MIRATVINGADEMIG
Ja, usch, fyfan för Pyrets födelsedag. Jag är lite svag för såntdärnt, att de förbereder och så kommer inte en enda jävel. Det blir ju inte bättre när Morfar fäller någon kommentar i stil med "det är bara att inse, Pyret, du har inga vänner".[/i]
Jo, det är bra sorgligt. Pyrets födelsedag samt kapitlet som utspelar sig i Skellefteå är, i min mening, bokens främsta.
Citat från de_gobineau
Citat från MIRATVINGADEMIG
Ja, usch, fyfan för Pyrets födelsedag. Jag är lite svag för såntdärnt, att de förbereder och så kommer inte en enda jävel. Det blir ju inte bättre när Morfar fäller någon kommentar i stil med "det är bara att inse, Pyret, du har inga vänner".
Jo, det är bra sorgligt. Pyrets födelsedag samt kapitlet som utspelar sig i Skellefteå är, i min mening, bokens främsta.
Definitivt. Det i Skellefteå är så otroligt händelserikt. Tycker nedanstående stycke är en av de roligare, och jag minns att jag skrattade högt åt den markerade meningen:
"Sen ringde morfar sjoorhavande präst å påstod att han höll på å skära av sä handlederna i ett hett bad... illusionisten John Houdi fick ett engagemang nästa afton hos Svarte Filip, den gamle polismästarn... Sen dödshota han några gamla kärringar"
Och de två sista kapitlerna bör räknas till bokens främsta med. Fyfan vilken kraft, inte minst sagt i det sista.
Mina favoritkapitel är:
XIII, i vilket morfar och pyret spelar spel.
XXI, i vilket morfar och pyret besöker Myrtle och Signar.
XXXI, i vilket morfar och pyret besöker Paul Holm (n'Paul).
Citat från Robs
Mina favoritkapitel är:
XIII, i vilket morfar och pyret spelar spel.
XXI, i vilket morfar och pyret besöker Myrtle och Signar.
XXXI, i vilket morfar och pyret besöker Paul Holm (n'Paul).
Haha, fyfan, Morfars möte med fittmonstret i Kapitel XXXI är så skevt. Eller det är väl snarare teckningen av monstret som är det skeva, men ändå!
Du måste vara inloggad för att skriva i forumet