pms

ok har känt mig jätteensam dom två senaste dagarna (mycket väntat, men ändå), speciellt när jag vaknar upp från en dröm och märker att jag inte är hemma i sverige. det är fortfarande sjukt surrealistiskt att jag faktiskt är här. har sagt det tusen gånger och kommer säga det tusen gånger till. det är så sjukt konstigt att jag faktiskt lyckades? har redan uppfyllt den största drömmen jag någonsin har haft vid 20-års ålder? har absolut mer mål att uppfylla men det här var nog ekonomiskt det svåraste att göra. vaknar upp i en stad jag alltid har drömt om att få leva i och går till skolan som alla andra som att det är en helt vanlig grej? helt ofattbart.

vill ju jättegärna smälta in och låtsas som att allt är som vanligt men det är det ju inte? kanske är det för att jag har pms men jag skäms ofta för små saker som min existens, mitt namn, min röst. tycker det är lite jobbigt att vistas offentligt eftersom jag är så jukt jävla jobbig på alla sett och vis. tycker det är lite pinsamt att tänka på mitt förflutna med tanke på hur jävla mycket jobbigare jag var då, vilken jävla skitunge jag var. deprimerad och kunde inte tänka på något annat än mina egna känslor, som att det var universums mittpunkt. hur den lilla fjutten inte trodde att hon kunde nå några mål för det fanns ingen framtid och allt var svart svart svart hela tiden. helt sjukt att tänka på att jag en gång har varit i ett ändlöst mörker som jag tillslut stoppade själv? hur jag faktiskt tjänade pengar själv och skickade in ansökan och fixade visum helt på egen hand och med mina egna pengar. att pengar var en så himla jobbig grej förut och jag är absolut inte rik (swisha mig) men det är ett mindre ångestmoment nu än då. att jag var så upptagen med att säga hejdå och packa och försäkra min familj att jag kommer klara mig ensam i en enorm stad att jag helt glömde bort eller hade inte ens tid att smälta det här. att jag faktiskt är här. att min största önskan för 6 år sen var döden men att den nu vid samma tidpunkt är att jag ska vara hälsosam, plugga hårt och ha det jävla bäst?

säger alltid att jag skäms över mig själv men det här är väl en jättestor grej? det här betyder så fruktansvärt mycket för mig. det här är min verklighet? jag klarade det? förväntar mig att jag vaknar från denna bisarra dröm när som helst