rosakalsongers blogg

Vad finns det för sajter man kan skaffa bekanta?
Kamrat, emocore, bilddagboken, men vilka flera? Döööööör!!!

Bil jävel!!!! Seriöst, varför i tusan ska du ligga på min sida av vägen va? Tur pappa va vaken ;) haha nejdå. Jag övningskörde, också tog pappa tag i ratten, fatta att jag blev rädd? Varför i hela världen skulle han plutsligt ta tag i ratten för liksom? Snacka om panik..
18 år, och övningskör! Hurra!!<333 love My life! Nää inte direkt...,,

When you are sad, just remember that you're the one sperm that won the race!

jag älskar dig.

För vi har inte tagit studenten, för vi har inte tagit studenten, för vi har inte tagit studeeeeeeeeeenteeeeeeen, fyfan vi va är kaaaaassaaaa

iloveyou.

jag känner mig inte stark längre, absolut inte. utan tvärtom. jag känner mig som den svagaste människan i hela denna jävla världen. jag känner mig trött, deprimerad & redo att släppa taget. ibland går detta över, men nu.. nu stannar det liksom, helaaa tiden!

har ingen jag riktigt kan prata med, känns jobbigt att behöva fråga en psykolog om hjälp. missuppfatta inte, jag har en familj som älskar mig & jag älskar dom - men sånahär saker kan jag inte prata högt om.. det blir bara jobbigt, precis som sist gång. jag orkar inte säga detta igen.. !! blev för mycket strul.

varför känner jag såhär? ångest, rädd, trötthet, depression, svaghet m.m? är det mig det är något fel på? är jag så värdelös som han säger? han.. han är den personen som utnyttjade mig för 6 månader sedan. en man.. en äldre man, några år yngre än min egna pappa. äckligt? ja, men jag förstår inte. varför är det äckligt? jag är ju kär? men varför ska han jag älskar mest i världen säga att jag inte är värd någonting, att jag måste ha egna åsikter? att jag är en som följer andra, som ett jävla får?

varför? jag vill bara att det ska bli som förut igen, snälla?..

Hejsan!
detta blir väl ett av dom första seriösa och kanske det sista också som jag skriver här.. ? idontknow yet! men iallafall.. har tänkt mycket på abort nu, eftersom vi haft om det på skolan, eller typ diskuterat då (ni fattar väl?!:s) jag har alltid sagt: jag kommer aldrig göra abort, nej fyfan! men vad händer när du står i situationen själv? du börjar tänka, på din framtid, vad som är bäst för dig, barnet..?

jag skriver om detta av egna erfarenheter. hade en vecka där jag verkligen trodde jag var gravid.. hade ångest, över att jag behövde välja abort eller inte. jag va rädd som bara den. pratade mycket med "pappan" eftersom vi behövde göra ett beslut tillsammans.. tror jag tog ungefär 2 graviditetstester.
första testet visade negativt, men sjukskötersan sa att jag behövde komma tillbaka efter fyra dagar. fattar ni att jag då verkligen trodde jag var gravid?! mådde dåligt hela veckan där.

efter fyra dagar tog jag nytt test.. & det var så jobbigt att vänta dom fem minuterna.. dom längsta i mitt liv alltså!! efter dom fem minuterna kollade jag på testet, och började typ gråta direkt.. det va ett strek på vänster sidan, fick panik, ångest, och allt på engång.. läste igenom papperna en gång till dock, och där stog det att du ska hålla testet åt höger (åt det hållet jag inte hållde..) och då var det ett negativt test.. tror aldrig jag har varit sådär lycklig & lättad i hela mitt liv.. lycklig kanske jag inte va, men jag var glad. behövde inte välja bort ett barn, som jag kunde ha haft. vilken tur alltså!

men ändå. vad tycker ni om abort? har ni gjort abort? & isånafall hur känns det efteråt? ångrar du? :/
hoppas verkligen någon svarar mig, för tänker jätte mycket på detta :(

ngn som vet om en bra sida? hjäääälp!

gillar verkligen denna bilden! vad tycker du?
fotograf: melinda bylemark