Familia

Hmn...familj. Märkligt ord. Vad är familj för dig? Är det släktingar? Är det vänner? Är det de du bor tillsammans med?
Ordet familj känns för mig ganska förknippat med såna man är släkt med, men samtidigt säger man ju ofta att ens vänner tillhör ens familj, eller att man har funnit en "andra familj" någonstans. Är det människor du älskar, oavsett om ni är släkt eller vänner? Är släkten alltid familj, men inte vännerna? Hur mycket behöver man tycka om någon för att den ska räknas till ens mentala familj? Om de man är släkt med är främlingar för en, om det är helt kallt, måste man ändå fortsätta räkna dem till sin mentala familj på grund av någon slags pliktkänsla? Är det fult att hata de man borde älska? Är det fel att inte känna något för de som har samma blod? Jag bara undrar. Och om ja, det är ok med giltiga skäl, hur mycket krävs det för att man ska få tillåtelse att koppla bort en del av sig själv? Vart går gränsen? Nu känner jag att det börjar bli för många frågetecken och för lite koncis "fakta" (i brist på bättre ord), så slänger in en fin låttext av Alanis Morissette för att lätta upp stämningen innan tankarna helt slår knut på sig själva. Den heter Everything :)

I can be an asshole of the grandest kind
I can withhold like it’s going out of style
I can be the moodiest baby and you’ve never met anyone
who is as negative as I am sometimes

I am the wisest woman you've ever met.
I am the kindest soul with whom you've connected.
I have the bravest heart that you've ever seen
And you've never met anyone
Who's as positive as I am sometimes.

You see everything, you see every part
You see all my light and you love my dark
You dig everything of which I'm ashamed
There's not anything to which you can’t relate
And you’re still here

I blame everyone else, not my own partaking
My passive-aggressiveness can be devastating
I'm terrified and mistrusting
And you’ve never met anyone as,
As closed down as I am sometimes.

You see everything, you see every part
You see all my light and you love my dark
You dig everything of which I'm ashamed
There's not anything to which you can’t relate
And you’re still here

What I resist, persists, and speaks louder than I know
What I resist, you love, no matter how low or high I go

I'm the funniest woman you've ever known.
I am the dullest woman you've ever known.
I'm the most gorgeous woman you've ever known
And you've never met anyone as, as everything as I am sometimes.

You see everything, you see every part
You see all my light and you love my dark
You dig everything of which I'm ashamed
There's not anything to which you can’t relate
And you’re still here

And you’re still here
And you're still here...