Pilot

Det här var tänkt att bli ett inlägg om motivation.
Vad motiverar dig? Själv blir jag väldigt motiverad om jag ser att något faktiskt funkar. Då gör jag likadant nästa gång igen. Tvärtom, om något inte funkar försöker jag inte igen femton gånger bara för att det är så man "ska" göra. Sen har vi en hel del undantag till den regeln, men i huvudsak tror jag att jag lär mig av mina misstag. Haha no that's bullshit, jag är helkass på det. Men moving on.
Ibland får jag känslan att den egna viljan inte är tillräcklig, och ser då ingen någonting är det mer eller mindre tur att folk trillar in i ens liv. En otrolig slump. Där har vi verkligen något att vara glada för! Om vi tänker efter tror jag nog att vi alla känner en eller ett par människor som vi träffat av en slump och som förändrat vårt sätt att se på saker och ting drastiskt. Eller är det bara jag? Egentligen är alla vi lär känna slump. Tänk om jag aldrig hade gått på den skolan? Tänk om jag aldrig hade börjat med det där eller det där? Hur skulle jag vara om jag aldrig hade träffat de där människorna? Hur skulle livet se ut?
Och då kommer vi till insikten om hur allt och alla har påverkat oss och påverkar oss. Vi är alla stenar som slipas och får hack av de andra stenarna vi konstant slår emot (och nej, jag är inte påverkad (see what I did there?), jag försöker bara använda mina mycket begränsade poetiska talanger för att ge en målande beskrivning). Även någon som väljer att bosätta sig ute i... låt oss säga öknen, utan någon som helst kontakt med andra, påverkas av bristen på andra, och alltså indirekt av andra. Det går liksom inte att komma undan, alla är i ständig förändring. Men då blir slutsatsen glasklar: vill du utvecklas, ta vara på alla och allt runtomkring dig och allt de har att lära oss! Undvik inte nödvändigtvis smärtan. Ta lite risker. Lev, helt enkelt.
Ursäkta om det blev ganska långt från "om motivation" och osammanhängande, men ~a little nonsense now and then is relished by the wisest men~ :)