kärlek.

Ja, kärlek.. Det som alla tycker är "så jälva svårt" och som alla hatar fast älskar fast hatar, you get the point. Jag personligen är en sån som låter känslor komma och gå vilket gör att jag missar alla chanser jag får, detta är då jag vet hur det slutar. Men dom gångerna jag tar min chans så vet jag alltid att jag kommer fucka upp halvvägs igenom, och så gör jag det och går tillbaka till min vanliga "I don't give a fucking fuck" attityd, inga svårigheter eller trassel.

Men det är ju personer som inte har denna förmåga, de anser att kärlek är svårt och att allt är skit. Detta är inte fallet, då det är bara en enkel känsla som kommer av en liten impuls kallad depression eller sorg av annat slag och när man överser det så kommer man märka att: Det är inte kärlek som är svårt och hat-värt utan det är du som gör kärlek svårt och det är du som hatar något som menas att älska.

Ibland är saker skit men man måste inse att vid någon punkt så måste man ta sig ur skiten själv. Svårt? Hah! som sagt: det är du som gör det svårt, så gör det enkelt.


Tack för mig, hejdå.