oanonyms blogg

att något kan klicka så rätt. kickat till mig helt.
det trycker mot min bröstkorg. hårt, så hårt.
andningen är svår och tung. det yr i mitt huvud. som kall snö.
skulle det verkligen klicka?

okej bra där linda.
nu har man hjärtklappning pga energidrycken jag drack i morse och NU drack jag lite te.
jag är en jävla nybörjare på koffein.

i helgen har jag bara sovit,
ätit,
sovit igen,
varit på toa,
sovit.



jag behövde verkligen det.
amen

panikångesten är min värsta fiende just nu

jag känner mig så himla jävla ensam i denna staden.











snart flyttar jag hem.

e
m
o
-
c
h
e
c
k

känner mig så jävla ensam i denna jävla staden. blir så jävla ledsen av denna staden. jag längtar hem.

så.
jävla.
frustrerad.






i juni kommer jag hem igen. jag räknar ner dagarna.

varför?
tusen nålar genom mitt hjärta, som nån slags barnlek.
det gör ont.
hyperventilerar jag eller försöker jag bara andas?
jag orkar inte hoppas längre. har kämpat för länge. min kropp är trött. så trött.
jag behöver bli älskad på riktigt. jag orkar inga fler lekar.

så sjukt rädd för livet.

jag hatar när kroppen börjar att domna, då blicken blixtrar, då huvudet snurrar, då svimningen är ett faktum.
när man sedan lyckas rädda situationen, då man skakar och svettas istället, då har jag en dålig vana. då kommer panikångesten.
dumma jävla panikångest.


då vill man bara försvinna genom asfalten.