(läs det andra, föregående, meddelande först)

Tillägger detta:

Läste mera av dina bloginlägg. Jag förstår (faktiskt) hur allvarlig din situation är, och har själv uppleft en del liknande saker, och haft folk runt om mig som haft sånna problem.

Och, jag garanterar och lovar dig att du har en mycket bättre chans att eventuellt lyckas förändra ditt liv så det blir bättre, om du inte var på några psykdroger, och du inte förlitade dig på psykiatrin alls - om du var helt utanför det. Om du varit fast i det där ett tag så kan det vara svårt att, eller åtminstånde /kännas svårt att/ komma ur det, men rekommenderar absolut att du tar dig ur det helt, och istället attackerar dina problem från en annan vinkel, på ett naturligt vis, med din egen styrka och med vänners hjälp. Och om du känner du ej har nån styrka, så är det okej, för du kan träna dig att bli starkare, att lära dig att bli duktigare att ta hand om dina känlsor och tankar (faktiskt så går det - tar tid och är svårt visst, men du kan absolut om du försöker tillräckligt länge och inte ger upp för mycket).

Dom där kriterierna är designade så att så många människor som möjligt så lätt som möjligt uppfyller "tillräckligt många" punkter, för att droger ska kunna skrivas ut. Det är ett bedrägeri, hela psykiatri systemet. Lita inte på det där, och fastna inte i det - är en väldigt bra rekommendation.

Misstolka inte detta som om det skulle betyda att dina känslor inte är på riktigt eller nåt sånt. Det är dom, dina känslor och tankar osv är på riktigt. Dom är en del av dig, dom är du och du är dom. Hjälp och förändring behöver du och förtjänar du, om du vill ha det, men psykiatrin är inte rätt väg att gå och det är ingen bra lösning, och inte ens en egentlig lösning över huvud taget, för 95% av det handlar om att försöka dölja symptomerna istället för att hitta och lösa de grundläggande problemen (vilket gör att ens situation förblir den samma eller förvärras), plus att drogerna nästan alltid skapar ytterligare problem och beroende och skador både fysiskt och mentalt.

Du kan lösa dina problem (på riktigt) genom att själv fundera ordentligt om dig själv och fråga dig själv vad som orsakar dom, vara ärlig med dig själv, och genom att mer öppet prata om dina känslor med dina vänner, eller med nån åtminstånde, och läka dig själv genom kärlek (underskatta inte det - det kan fixa dom flesta mentala/känslomässiga problem) - se till att du får det.

Personer under 18 upplever humörsvängningar och andra beteendestörningar vilket gör att man sällan kan ställa en diagnos som dom du nämnde. Det är när du inte är tonåring längre som din personlighet 'gäller'.

de e bara en fas ska du se