Riktigt namn:
Frida "Luna" Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Spel
Bor:
Med någon
Politik:
Politik?
Dricker:
Allt flytande
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2015-06-08
Jag kan på riktigt inte ta det här längre. Min mamma hatar mig och hon kallade mig för slyna och att hon inte vill ha mig hemma längre, och jag bad henne att sluta även när jag storgrät, och jag sa verkligen, "kan du lägga av?", FLERA GÅNGER. Men hon lyssnade inte. Även i skolan idag så blev jag kallad "värdelös, äcklig, kommer aldrig kunna göra något bra", det var även en tjej som sa "så ful att jag vill spotta på dig." Jag bröt ihop två gånger i skolan, och nu har jag en väldigt brutal ångestattack, jag saknar också killen jag älskar mest av allt. Igår hade mamma rejäl damp på mig o lät mig åka till mormor o när jag var där så var min mormor inte så trevlig heller utan klagade på mina betyg, FAST, jag försökte förklara att jag gör mitt bästa och ska fortsätta så, men hon sa att jag måste göra bättre. Jag kan inte bättre än vad jag gör, inte när jag mår såhär, förut tog mamma min kniv som jag använder för att skära mig med o storskrek på mig, och jag har bara cigaretter kvar, jag måste få ut allt på något sätt, och jag känner att röka ut allting inte är nog för att allt ska komma ut, nu när min kniv är borta så ser jag bara en utväg från allt.
Förlåt.
Jag känner ju inte dig och därför blir detta lite "pinsamt" (jag är blyg sorry /.\ ), men oavsett så gör det ont att se dig i denna situation, jag är själv där, har varit de länge nu och det är svårt att behöva känna igen sig i en annan människa, speciellt när det man känner igen sig i är misär.
Grejen är att du klarar det.
Jag tror verkligen det.
100% ärligt så är jag övertygad om att du kommer att klara det.
Du kanske har vandrat igenom helvetet och är i den djupaste delen just nu, och det är just då du inte ska ge upp, det är nu du ska vandra vidare förbi dina "demoner" och dina "spöken".
Allt har ett slut, ditt liv kommer att ta slut en dag och den dagen ska inte få komma tidigt! Det som pushat mig till att vilja fortsätta på vägen ut är detta tankesätt, allt har ett slut.
Din skolgång kommer ta slut och att du "måste" bo hemma kommer att ta slut.
Du kommer snart, mycket snart att kunna göra en förändring på hur din situation ser ut.
Jag förstår att du förmodligen inte vill prata med mig om problem och så (jag menar jag är en random kille som skriver på internet), men om du känner att du håller på att ge upp, att det inte finns någon som kan hjälpa dig och att detta är slutet, tveka inte att kontakta mig (du kan hitta alla former av sociala medier på min sida, är inte på EC särskilt mycket).
Men kom ihåg, ge inte upp, jag tror på dig <3
tack så jättemycket, jag ser det inte bara som att en "random kille" skriver utan uppskattar faktiskt det, när du säger att du själv är där så tänker jag också säga att det är inte värt att ge upp för du har så mycket framför dig, kan skriva någon gång men ta hand om dig jättebra <3
Känner inte dig, men... Bara för att det är din familj betyder inte det att de har rätt i det de säger. Okej, förvirrande mening. Min poäng är, det är antagligen mycket du går igenom som de inte förstår. Du vet nog själv att du är bättre än de tror. Men det är inte så jäkla lätt att fokusera på skola/jobb när man mår dåligt och känner sig högst omotiverad. Och det hjälper inte när ens familj konstant ska påpeka hur "misslyckad" man är. I slutändan blir man alltid mest besviken på sig själv för att man känner att man kunde ha gjort så mycket bättre ifrån sig. Men det är, som sagt, inte så lätt.
By the way, school sucks. Det är bara tillfälligt.
Okej, det var sämst peptalk. MEN, du kan ta dig igenom det här. Livet tar inte slut här. Det här är bara en av de tuffare perioderna.
