nearlydeads blogg

Du är den finaste killen jag träffat. Trots att du bara är tolv år så tycker jag så jävla mkt om dig. Glömmer aldrig denna dag, femte januari. Denna dag får mitt hjärta att hoppa över ett slag. Det var så jävla mysigt när vi satt där i gallerian och höll varandra i handen och såg varandra i ögonen. Ville inte åka ifrån stan sen, det var lite jobbigt å säga hejdå. Förhoppningsvis sover du hos mig imorgon, det vore så underbart! Du är fan den finaste killen i världen och jag är så jävla glad att det är vi! Första kyssen med dig idag på busstationen var så speciell, kändes som tiden stannade. All min kärlek till dig, sötnos! Puss /// Din Sol <3<3<3

Kära Tomten, det är jag, Sol, som skriver.
Var har snön tagit vägen? Jag tycker inte om snö, men sen på julafton så kan du väl låta det få snöa litegrann iallafall? Det vore hemskt gulligt av dig.
I julklapp önskar jag mig mest av allt fred på jorden. Så har jag sagt varje år, men ändå har ingenting hänt. Varför?
Annars önskar jag mig en massa rosa saker, rosa är min nya älsklingsfärg. :)
Också en till hund, och smink, och böcker, och en resa till ett mycket bättre ställe. Hoppas att jag har varit en snäll flicka och att du kommer till oss i år. :) <33

Jag kan vara din verklighet
En klippa för just dig
att luta dig emot
om vinden piskar dig i nacken
Jag kan vara en sån som man kan krama
när livet inte är som det borde vara
När kaffet kokar över på spisen
och det blir sådär svårt att få bort
och disktrasan blir förstörd
för kaffefläckar sitter ju fast
Och jag kan värma dig
de där gångerna då du ska ta din uppfriskande kvällsdusch
och du får en shock
för att resten av familjen har duschat igen
såsom dom alltid brukar göra innan dig
Och vattnet som kommer ut ur duschagregatet är sådär en tolv och en halv grad varmt
när det borde vara trettiosju
Och vill du så kan du komma till mig och gråta
för jag vet även hur det känns
när pengarna tar slut
alldeles för fort
och energin
fastän det finns så mycket kvar att göra...


081123 Sol Nordkvist (c)

Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv, jag vet inte vilka jag verkligen älskar och vilka som verkligen älskar mig. Ofta, alltför ofta, känner jag mig bara ivägen för folk, även om jag vet att jag inte är det.
Jag vill ju få leva och må bra, får jag det? Får jag leva ett underbart liv någongång igen? Shit, har blivit så självdestruktiv på sista tiden, eller på sista åren. Flera år.
Fick veta igår att jag hade samma parfym som en av mina närmaste vänners förra bästa vän hade innan hon dog... Är det nåt speciellt med den parfymen som förstör folk? Men nej, jag har lovat, ja jag måste fortsätta leva. Jag måste le, kanske så ordnar sig allt då. Måste lyssna på alla dom som säger att jag måste finnas kvar. Får inte bry mig om vad jag själv innerst inne vill, det kanske inte blir så bra då..
Återigen får jag säga detta: Förlåt om jag gör nåt dumt.
Älskar er.... Kramar // Sol