mysticponds blogg

Jag vaknade upp en dag, en dag rätt nyligen. En dag som alla andra egentligen, förutom att jag upptäckte en sak. Jag upptäckte att jag numera infinner mig i en dystopi, en pinsam satir signerad Pasolini. Jag bor i en stat där talan är begränsad, där valfriheten går på tomgång och sympatin långsamt börjat tyna bort. Thailand är för tillfället inte platsen jag sökte efter eller lugnet som jag behöver. Hemlängtan. Jag längtar hem, men det gamla hemmet finns inte längre. Allt har förändrats. Pinsamt att man är så fast och behaglig i nostalgi som inte längre är verklighetsbaserad. Vad ska jag ta mig till. Folk blir fängslade för att läsa 1984 offentligt. Och jag är fängslad i min egna frizon. Kan inte hjälpa någon eller ändra något, och George Orwell är redan död. Han kan inte rädda någon karaktär ur boken längre. Reverb, reverb, reverb, reverb.. Varför finns det inget bra spel till ps4 så att jag kan glömma verkligheten för en stund. U-landsproblem.

Dog lite inombords när jag stötte på den här kattmamman och hennes söta små ungar under min resa till södern tidigare denna månaden. Var dessutom tre till som kurade och gömde sig där inne. Busade och lekte med dem i säkert 30min innan jag beslöt mig för att gå vidare till stranden. Bland de vackraste kattögonen jag sett dessutom.. Smälter bara jag tänker på hur mysigt det var.

Nej, jag är dessvärre inte ute i djungeln, borta från civilisationen. Jag är hemma i Bangkok igen. Men dessvärre känns det att det inte särskilt hemtrevligt längre. Ni kanske har läst om det på nyheterna. Thailändska armen tog häromdagen över regeringen efter att ett möte mellan de stridande sidorna inte ledde någonstans. Utegångsförbud mellan kl 22-5 varje dag, tv-kanalerna spelar patriotisk musik och all form av politisk frihet är mer eller mindre tystad. Och med det sagt så har fascismen antagligen vunnit igen. Iaf för stunden. För stunden bär jag en djup sorg, en djup ilska tillsammans med majoriteten av landet medan militären säkerligen planerar ut vilka ur den högt uppsatta elitmakten som ska få ta hand om regeringen tills omvalet sker. Samma historia som gått på repeat sedan 80 år tillbaka fortsätter, och jag önskar att jag var fast i djungeln igen. Långt bort från civilisationen.

Vegansk Pad Kra Prao. Thai basilika (sweet basil) med stek svamp, chili, tofu och morning glory. Bland det godaste som finns. Lyckan av att bo 5min bort från ett hälsokafé.

Mötte den här supermysiga katten sista dagen i Krabi Town. Hon var gravid och på världens kelhumör. :)

"Guess I'll think of the water its my friend, oh yea
It's just the way that the water makes me feel again"

Tonsai Beach. Trevligt ställe. Fullt av tokiga apor dessutom, men de ville dessvärre inte vara med på bild.

Utkiken från frukoststället kl 7 på morgonen. Klippan i bakgrunden huserar en lagun, omringad av djungel fylld med lekfulla apor. Finns inte så mycket mer att säga egentligen, Railay äger.

Väl framme i Krabi Town så träffade jag denna katt. Hon ledde mig faktiskt till restaurangen jag letade efter, vilket såhär i efterhand känns väldigt behändigt. Hon tackades med lite kel och en puss på huvudet. Tack återigen kissen!

Förväntansfullt uppe bland molnen. Ska försöka fånga resan någorlunda kronologiskt, och försöka hålla det simpelt med fokus på bilder snarare än massa söligt resebabbel. Men det lär väl antagligen bli en del av det också. Jag är nämligen redan fullkomligt lyrisk över den nya tillvaron.