nä vet ni

jag stannar kvar på rättspsyk. jag gillar att arbeta med psykiatrisk omvårdnad och jag får arbeta med rehabiliteringen av några av sveriges absolut sjukaste människor vilket är skitspännande och givande. och jag är bra på det.

psykakuten? ett triagesamtal, kanske ett blodprov eller en bältesläggning, och sedan är det hejdå. kul
låter exakt lika själadödande det.

sen finns det ju andra aspekter, som att på rpk är jag hlr-ansvarig, jag kan allt och trivs med kollegorna
och dåliga aspekter, som att ens ex jobbar som ssk varenda jävla pass man arbetar och att återinläggningarna kommer tillbaka konstant

men vad fan
jag gillar mina schizgubbar