mmmiiilllaaas blogg

Varit en hemsk vecka med massor utav samtal på bup, möten med olika läkare och en massa frågor papper att fylla i osv, Är helt slut i kroppen efter det, ska börja på samtal två gånger i veckan och fått en massa tabletter utskrivna.
Nya sömntabletter så har nu alltså två stycken olika jag ska ta, nya ångest dämpande och har där också två men ska bara ta en av dem, och antidepp tabletter, ska alltså ta fem tabletter dagligen.

Hoppas på att detta ger mig någorlunda lugn, iaf för stunden för just nu bryr jag mig inte om att hitta orsaken. Jag vill bra stänga av allting.

Allting går åt helvete, hela min värld sakta rasar. Jag känner det men vet inte hur jag ska ta mig ifrån det. Jag ser det hela komma, flashar förbi i en hög hastighet. Jag vet inte anledningen eller hur jag ska göra för att stoppa det.

Jag tänker mycket dumma tankar och kommer sedan på mig själv hur dum jag är. Men dem kommer tillbaka. Gång på gång. och om jag inte är vaken så finns det i mina drömmar, hela tiden och fortsätter efter varje gång jag vaknar. Samma sak igen. Jag har mina sömntabletter som jag inte längre vågar ta då jag sover djupare och har svårare att vakna ifrån drömmarna. Men egentligen vad gör det om jag är vaken eller sovandes? Det är alltid samma saker som finns där, tomheten utav att inte ha någon sådär riktigt nära, tomheten utav att inte ha en bra kontakt inom familjen, tomheten av att inte känna sig hemma någonstans. Och där mitt i all ångest kommer hatet tillbaka igen, hatet mot mig själv.
Jag H A T A R nog mig själv mer en någonting annat.

Hur ska man kunna leva då? Med ett ständigt hat till sig själv? Den man aldrig kommer undan.