enligt andra.

så har jag nog ett bra liv, min mamma och pappa bryr sig och jag har massor med vänner.
när ja säger att ja inte orkar med detta längre och att ja egentligen bara vill lägga mig ner somna
å aldrig vakna igen så är det ingen som kan förstå varför.

för i andras ögon är jag tjejen som är ''inne'' har nyaste telefonen och får allt jag pekar på.
jag är tjejen som alltid ler och är positiv.
det är en fasad bakom den finns en tjej som alltid är orolig över vad andra ska tycka och tänka
som ständigt är rädd för allt runt henne och då menar ja allt.
som ofta får problem att andas och inte kan äta något utan måste tvinga i sig mat.

som egentligen dricker för ofta men inte bryr sig som ljuger för mamma och pappa om vart hon varit och vad hon gjort.

och folk säger till mig att jag är normal.. vad är normal i dagens samhälle?
jag har alltid försökt vara mig själv men vågar inte släppa fram alla sidor för det är inte världen förstå sig på.

att se folk som inte finns och tro att man håller på bli galen är inte det bästa jag vet men det är det ända jag vet.