det gör ont.

det gör så jävla ont, jag trodde på det du sa, jag trodde vi hade någonting, det var ju så bra?
tydligen så tyckte inte du det.
Du är det finaste som finns, jag vill inte att du lämnar mig nu.
varför gör du såhär?
varför skiter du i mig?
jag vet att allt kanske inte är som det ska atm, men det är ju inte mitt fel?
jag kan ju inte hjälpa det.
jag finns ju där, och försöker att förstå? men du låter mig ju inte hjälpa till.
jag trodde faktistk det kunde bli något mellan dig och mig, och jag hoppas fortfarande.
men jag kan inte förstå varför det blev såhär helt plötsligt?
vad är det som händer? kan du svara på det.
varför duger jag inte längre?
jag tycker om dig så sjukt jävla mycket, detta gör fett ont.
om du lämnar mig nu, kommer mitt hjärta krossas igen..
det är just på grund av sånt här jag inte kan lita på folk och speciellt inte killar, det är därför jag är så jävla feg, jag vill inte bli sviken hela tiden.
speciellt inte av dig, du är den bästa jag någonsin träffat.
men att en sådan perfekt människa som du skulle vilja ha en sån som mig, det är ju för bra för att vara sant, så det hade jag ju kunnat räkna ut själv att det inte skulle va så.
men om det nu är så, så kan du väl åtminstone säga det, istället för att skita i mig, och vi kan ju fortfarande vara vänner?
för jag vill inte förlora dig.
men varför just nu? varför helt plötsligt?
kommer du inte ihåg, vi hade väl det bra?
jag kanske har fel, det kanske inte alls, är som jag tror, du kanske inte hör av dig för någon annan anledning, men jag vill veta, jag behöver dig, vill ha dig och du skiter i mig, det känns ganska reält kan jag säga dig.
om du läser detta, så ska du veta att jag väntar på dig, men om du inte vill, så säg det till mig i såfall, så jag slipper gå runt och hoppas.
men glöm aldrig bort att du är det finaste jag träffat!