gitarrklink

sitter här på golvet i myskläder och klinkar på min gitarr. Älskar att bara mysa och spela gitarr och låta tiden dra iväg. När jag skriver och skapar musik låter jag känslorna komma upp till ytan och visa sig. Men sen så är det tillbaks till det normala igen. murarna byggs upp åter igen och jag blir som vanligt. Blyg, rädd och drömmande. Man kan tro att jag har det där självförtroendet och styrkan. Men så är det inte, jag bryter ihop minst lika ofta som alla andra. Bara för jag jobbar och pluggar samtidigt så innebär det inte att jag är stark. Jag gör detta för att dölja vad jag egentligen längst in i hjärtat känner. Varför? Jo för att jag är så patetiskt rädd! Rädd och otroligt feg. Hoppas jag finner mig själv snart, vilket jag ska ge mig en chans till. Nästa vecka flyr jag sverige och satsar på musiken i London på Tech music school. Nu ska mitt liv börja, det ska börja på riktigt!