Låta trädrötter omfamna mig och blommor växa i mitt hår

Du är ute ur bilden nu,
på riktigt den här gången,
inte ens minnen
har jag kvar

och drömmarna,
de återkommande,
där du nöjer dig med mig igen,
de kommer alltmer sällan

en liten önskan
om att det snart tar slut
eller att drömmarna kommer tillbaka
växer i mig när jag inte lever
och snart är den så stor
att jag kan linda den om mig
som ett täcke

så gräv mig en grop,
lyft ner mig mjukt i mörkret,
se hur mina
en gång så starka drömmar
långsamt tystnar och lämnar mig
och låt trädrötter omfamna mig

då kanske minnena vaknar igen

mitt hår har växt
sedan vi sågs
det känns som om det vore fem meter

vore jag utan drömmar
och med hår långt som det tomma livet framför mig,
då skulle jag linda in mig i det,
grävas ner i jorden
utan tvekan
blunda, minnas,
och låta saknaden ta över mig

låta saknaden ta mig
upp till ljuset
och blommor växa i mitt hår