ser ingen på riktigt eller bryr sig ingen?..

jag går runt i skolan och hemma för mig själv ,som vanligt.Allt nu för tiden är för mig själv.. Jag går inte ut längre för jag vet inte vad man kan göra längre. För jag vet inte längre ,jag brukade veta men de försvann. Jag är ensam.. Ja jag har vänner jag har familj ,men jag är ensam.. jag vet inget utom de. De är tomt i mig. Jag skrattar ler och gråter. Inom mig skriker jag.. De slutar inte heller. Ni runt om mig ser mig inte.. Ni ser den glada tjejen med dedär leendet . Det är ett leende för stunden oftast, men sen blir de leendet ett skrik på hjälp som ingen hör för det är ju ett leende.. Ni ser mig gråta men ni ser de inte.. Det gör ont. Att dagarna bara går och allt man känner är tomheten och smärtan.. Ja jag skrattar åt skämten åt mina vänner, med mina vänner och familj, jag antar att jag ser ganska lycklig ut.. Men jag undrar om jag någonsin var glad eller lycklig då...

sick of Crying,
terd of trying,
yes i`m smiling,
but inside i`m dying..