Känslohora.

A world of endless treason, with waves of bitter hate.


Har nu sträckt mig till en ny low,. Bloggandet. Att ens få mig till att skriva ett inlägg får mig att känna som om jag basunerar ut alla tankar och känslor jag har, till en värld som inte kunde bry sig mindre.
Haha! En värld där siffror regerar, där 16 åriga flickor sitter och viker ut sig för att få 10 personer mer, 100 personer mer som läser deras patetiska blogg.

En värld som inte är i behov av en till person som sitter och skriver klagoord in i ett hav, en oändlighet av tonåringars desperata klagande om att dom haft en "bad hair day" eller att deras byxor inte matchar deras skjorta.

Det enda som är mer skrattretande än deras konstanta bloggande om triviala saker som inte en jävel bryr sig om, är deras behov av uppmärksamhet, deras känslo prostituering. Som dom så gärna utnyttjar för att folk ska avundas dom eller tycka synd om dom. Eller för att få en 13 årig flicka att känna sig ful och äcklig om hon inte har dom nya Jeffrey Campbell, eller om hon inte ser ut som ett anorexia offer.

Er känslo prostitutering, er hybris. Att ni tror att ngn faktiskt gives a flying fuck vilket godis ni köpt idag eller vilken tröja ni köpt för 30 % rea på Gina.

Tillåt mig ett cyniskt och ytterst bittert haha.

J, over and out