Skriver du, skriver jag.

Nej jag är inte hemlig av mig. Läste just, dock ett gammalt, blogginlägg som du skrivit om mig. Det gjorde bara att jag jag fick ännu mindre lust att umgås med dig. Skillnaden på oss är att jag säger vad jag tycker rakt till dig istället för att skriva massa crap på nätet. Nu kommer säkert alla gnälla om att jag också skriver inlägg, skillnaden är att jag redan talat om vad jag känner för dig. Det om att jag blivit annorlunda efter Ricky, visst, jag är inte densamma som då, MEN jag mår fan bättre nu. Jag är betydligt stabilare nu än då. Gladare, skrattar mer. Största anledningen är för att jag slutade tassa på tå kring dig. Jag började skita i onödiga saker och började tala om mer vad jag verkligen tyckte. Har sagt det till dig förut att jag inte tycker det är någon större skillnad på dig nu mot hur du var för sex år sen. Sex år. Det är fan lång tid att bli bättre på, men inte i din värld. Du fortsätter leva i din fantasivärld och så fort det kommer en touch av verkligheten så ska det skäras och brännas och gråta och må skit över det. Well, det kanske är dags att landa på planeten? Eller? Det är vad jag gjorde ialf. Vi ligger inte på samma mentala plan längre. Jag hamnade högre upp. Klättrade upp från botten för jag gör mig redo för att kunna falla och jag vågar ta den smällen. Men jag faller inte. Du smittar mig. Fine, jag kanske tar plats, men du infekterar mig med ångest. Sitter och tänker efter när senast du hörde av dig och ville ses och vet du? Jag kan inte minnas det. Kan inte minnas när senast du kom hit för att du kände för det eller för att du ville träffa mig. Du kan masa dig hit några timmar för att jag bett dig eller för att jag arbetat upp panikångest bara för att träffa dig. Men det är inte värt det. Uppenbarligen har du haft problem med mig i flera månader men har inte sagt ett knyst. Inte ett ord har du nämnt om det. Inte ett jävla ord. Och nu är jag trött på det. Trött på att du säger saker som inte stämmer. Vi har några gemensamma vänner och jag pratar med dom. Får höra andra sidor av saker du sagt. Saker som verkar mer logiska än det du berättar för mig. Och du berättar för att jag tjatar det ur dig. Som jag känner just nu skulle jag vilja skrubba bort tatueringen med svinto. Jag vill inte ha dig på min kropp längre. Det räcker med det du infekterat mig med redan, behöver ju inte mata den mentala cancern mer än nödvändigt. Du får göra som du vill, säga vad du vill, tycka vad du vill, men om någon annan gör detsamma så är det inte okej. Hur fan tänker du där? Jag vet inte varför jag ens lägger ner energi på att skriva den här skiten, egentligen. Menmen. Kom på mig själv tidigare idag med att skriva ner saker jag tyckte och märkte att det inte var första gången jag gjorde så. Och dom stunderna kommer allt oftare. Sen vi började umgås igen så har det inte varit som förut. Jag kanske var blind förut, jag måste ha varit det. Du har pratat om mig till andra och tydligen verkar jag inte vara okej nånstans i din värld, men varför har du fortsatt gå med på att umgås med mig? Fortsätta träffa mig osv, när du uppenbarligen egentligen inte ha velat det? Bara det säger ju sig självt att det här inte är friskt. Att ta en paus, pff, kommer ju inte göra någon skillnad för du kommer ju antagligen bara gömma dig och fortsätta leva i din fantiserade cybervärld. Vad kommer du tänka på? Vad finns det att tänka på? Bollen ligger hos dig, det är du som måste göra något ifall det här ska räddas. Inte jag. Jag har gjort mitt, jag har lagt mina kort, sagt vad jag tycker och tänker. I'm done. Sure, det kanske känns idag och eventuellt imorgon men inte längre. Det här är som förhållandet med Jere. Det gick åt helvete efter ett tag, och när det väl har börjat så störtar det bara i marken. Nu får du jobba lite, du får plocka upp bitarna och klistra ihop dom, men det tvivlar jag staaaaarkt på att du skulle göra. Det är ju jobbigt, plötsligt måste man ju göra något för någon annan och det går ju inte. Du tycker säkert att jag är skitdryg som skriver det här, men det kan jag ta. För jag bryr mig inte längre.

Nae, nu ska jag virka och skratta åt hur löjligt det här är, lol.
im stronger than you, 'cause i take the pain and laugh at it.