hejemmas blogg



Tjej, 33 år. Bor i Saltsjö-boo, Stockholms län. Är offline

hejemma

Senaste inläggen

Yep!
18 augusti 2013 kl. 23:23
Gårdagens bästa konversation.
12 februari 2013 kl. 18:29
-
1 februari 2013 kl. 06:37
I miss when I
31 januari 2013 kl. 18:58
-
30 januari 2013 kl. 22:15
Insikter
30 januari 2013 kl. 14:15
haha, puss.
30 januari 2013 kl. 12:53
Blöh
15 januari 2013 kl. 09:48
Jag har tröttnat.
27 november 2012 kl. 19:50
asdfghjk
27 november 2012 kl. 18:11
Visa alla

AGSD KJASHHH DÖ JÄVLA IDIOT!

Vill strypa min jävla läkare. Varannan gång han ska förnya mina recept så "glömmer" han det. Nu har jag varit utan medicin sen i fredags för att han inte kan sköta sitt jävla jobb. Jag blir fan galen. Vad i helvete gör han där när han inte kan jobba som man ska? Samma sak båda gångerna jag var inlagd, första gången proppade dom i mig Anafranil, Seroquel, Theralen, Imovane, Circadin och Zyprexa i tron om att jag ska bli frisk så dom kan skriva ut mig. Efter det diskuterades min medicinering och ojdå jag skulle visst inte alls äta Zyprexa och Imovane. Andra gången var allt dom kunde erbjuda mig Atarax. Well, dom frågade om jag hört talas om den och ja, det har jag, därför tyckte dom att det skulle vara bra. Bortsett från att det inte fungerar alls på mig, men det sket dom i. Fem möten behövde jag halft slå dom i ansiktet med att det är helt värdelöst att äta Atarax. Sen sitter jag vartenda möte jag haft med min psykolog och/eller med min läkare och trycker ner i halsen på dom att jag har ångest. Jag är förfan inte deprimerad, jag är världens gladaste människa, c'mon on! Tror ni dom lyssnade? Pfft, knappast. För två möten sen (alltså en månad sen eftersom de senaste två samtalen har jag avbokat för att jag inte klarar av min psykolog), fattade dom att jag hade ångest. Dessutom försöker psykologfan friskförklara mig genom att överdriva varenda diagnos vi går igenom till en så pass sjuk grad att ingen har så extrema symptom. Usch, jag vill kräkas på henne. På båda!


Logga in för att kommentera