Tonårsmelankoli

Stämningen i min familj är verkligen askass

Min lillebror vägrade hämta ett glas till mig när man stod vid glasen och jag satt inträngd mellan två fula Ikeastolar med en ofärdig, gul, kletig, äcklig omelett jag gjort framför mig.
Och sen eskalerade allt precis som det gör vid varje måltid, brodern min blir sur på mig och allt dåligt som hänt sen cirkus tidernas begynnelse är mitt fel.

Mamma vid middagen?
-Hur har du haft det idag?
- Det har väl varit bra.
-Du har bitit på dina nagelband *kollar nedlåtande och surt på mig samtidigt som jag hoppas på att denna måltiden bara kan ta slut så jag kan isolera mig på mitt rum och inte konversera med någon*

Hon är alltid så, säger någon trevlig typisk svensk fras och därefter börja klaga på allt som hon kan komma på för stunden, ska alltid hitta något fel på mig. JA JAG DRAR I MINA NAGELBAND
JAG ÄR STRESSAD
JAG HAR INTE TRÄFFAT MIN POJKVÄN PÅ EN MÅNAD
JAG BOR I SKÃ…NE
JAG MÅSTE ÅKA TILL SKOLAN VARJE DAG FÖR ATT GÖRA EXAKT SAMMA SAK SOM JAG GÖR VARJE DAG, HATAR RUTINER
NÄMNDE JAG ATT JAG BOR I SKÅNE?

Jag överreagerar och klagar som en typisk svensk.

Har det hänt något bra idag..? Ja vi sjöng Kent på sånglektionen.
Nästa vecka kommer Gudrun Schyman och föreläser på vår skola.


Fryser.
Nu ska jag lyssna på progg.
I Skåne.



Här är en bild på Niklas Kvarforth, because fuck you that's why