Anstalten,fotbojja,kom ut,snälla.!!

inte alltid lätt när någon man bryr sig om är innanför murarna.
visste inte att dessa känslor skulle komma fram heller.
men det gjorde dom, och jag saknar han och längtar som fan tills jag får träffa han nästa gång.
han är en puta madre men jag bryr mig inte.
man ska inte döma folk förrän man lärt känna dom.
och han är så snäll och go och fick mig att känna som bara en annan person fått mig att känna förut.
som man säger, man kan inte styra sina känslor, man kan bara göra två val! go hard or go home!
jag har bara det här trycket i bröstet att jag nästan dör av längtan och vet ibland inte vad jag ska göra eller ta vägen och ibland stirrar jag bara in i väggar.
läste precis allt om anstalten och besökssaker och precis allt. och det då fan jobbigt det med.
sedan vad jag än gör så påminner det om han.
eller vad jag än hör eller om jag känner en parfym som luktar som hans.
när han är ute därifrån om ungefär 2-3 månader så kommer jag slänga mig på han och bara njuta över att den hemska känslan av att han inte är nära är borta.
den dagen, önskar bara tiden kunde gå så mycket fortare.
älska livet och alla dessa motgångar och allt skit. men man försöker ju även se det goda i det.det man faktiskt mår bra av. nära och kära.