internat prat

Lite om att hjärtat har fått nya blodsband.
Här är vi som en familj, vi tar hand om varandra, vi skrattar och vi har en av livets bästa tid.
Vi blir arga, skriker lite, låter hjärtat blöda i någon annans famn osv.

Internet funkar just nu, ovanligt. Jag har idrott om en timme och tio minuter, men jag är lycklig ändå.
Önskar att alla gick på internat så de fick känna lyckan med att ha vänner dygnet runt. Inte bara på fritiden eller i skolan.
Och här blir jag inte bortglömd pgr av att jag har pojkvän, jag räknas med. Det gjorde jag nästan aldrig förut. Man kanske skulle kunna skylla på att vännerna här inte är ytliga nog att stöta bort någon, eller att de är mogna nog att umgås med både pojkvän och mig.
Det har gått två veckor ungefär, jag saknar ändå de på helgerna.
Jag har svårt att komma ihåg när jag var så här lycklig sist. Kanske för att jag aldrig har varit såhär lycklig förut. Men det spelar mig absolut ingen roll.

ps. saknar du vet vem- ds.