nästan ett farväl.

Dom ledde mig förbi rader av stärkta sängar
Där våra steg ska eka länge efter att vi alla gått ur tiden
Dom skriker ditt namn just när regnet träffar fönstren
Och en ond vind skakar träden, tamburin shakers av döda löv

Att se dig ligga där fick min kropp att sluta fungera, att se hur blodet inte slutade pumpa ut ur ditt lilla hjärta. Andningen, din små, små andetag. Som krävde varje kraft i din, knappt hela kropp.
Jag skulle ge mitt liv för att få se dig le igen.