hmm..

Ibland har jag fan lust att sluta med dansen, musiken och allt..
Allt går åt helvette och orkar inte med att folk säger att jag är dum i huvudet för att jag tar saker på allvar.. (tror iaf det är anledningen annars vet jag inte vaf..) ska de va så svårt att iaf ge en anledning till att säga de?? Kräver jag för mycket om jag vill ha en anledning??
Jag tycker inte det men det verkar inte som att jag har nått med saken att göra..

Iaf en av mina danslärare (Sara) sa en väldigt bra sak tidigare i veckan när jag och Marica var oroliga över en kompis men vi inte kunde gör nått åt vad som hände: "Istället för att gå omkring och vara orolig och bli att må dåligt själv så be en bön, det kan ju knappast skada eftersom att om han inte finns så händer inget men om han finns så gör han kanske något åt vad som händer"
Jag tycker att det är en smart sak att göra för som hon sa.. Det skadar ju knappast. (hon är kristet troende för dom som inte vet det men det är inte jag fast jag tycker ändå att det var ett bra sätt att tänka) Och om Gud finns så kanske han kan göra nått för att hjälpa den man är orolig över.