Tjej, 30 år. Bor i Nyland, Västernorrlands län. Är offline
darkdance94 har inte lagt till några event än.
Då var det dags att lämna lilla Vansbro kommun. I alla fall för ett år.
Jag vet knappt vad som kommer hända alls detta år som kommer men jag har lovat mig själv att sluta tänka negativt om mig själv hela tiden.
Det här året ska jag försöka må bättre psykiskt.
Min första riktiga arbetsdag :P Helt slut i fötterna eftersom jag aldrig kan vara stilla under tiden jag arbetar utan även när jag står i kassan förflyttar jag fötterna hela tiden.. Jaja :P det har gått otroligt bra i alla fall och jag är helnöjd med kvällen förutom en del missar med tobaken :P Eftersom jag varken röker eller snusar och jag inte köper ut till folk så kan jag i princip ingenting om olika märken och smaker m.m. Så när en kunde kommer in och vill ha något speciellt så står jag där som ett frågetecken xD Oftast får kunden peka eller förklara....
Jag har kommit på att jag kan inte längre minnas hur min pappa såg ut.. Jag minns inte hans ansikts drag.. När jag försöker minnas kommer jag ihåg hans arbetskläder han nästan jämt hade på sig, hans svarta hår, hans glasögon och att han ofta log.. Sen kan jag inte komma ihåg något annat.. eller jo han var lång och smal men mer da.. hur såg hans leende ut hur såg hans ögon ut när han log hur såg han ut när han blev ledsen, arg, besviken ,förvånad, glad, mållös... Jag la aldrig hans utseende på minnet ordentligt för jag trodde ju att vi skulle ha 40 kanske tilloch med 50 år till på oss innan han skulle lämna oss.. Det jag minns av pappa istället är vad han gjorde, den han var och många uttryck han hade, hur han skämtade om sin cancer till och med dagarna innan han dog av den..
Känner för att skriva av mig lite för en gångs skull..
Tog studenten för 9 dagar sen ^^ vet inte om jag är glad eller ledsen för dett faktiskt.. Rädd som tusan för att lämna hemmets trygga vrå men samtidigt kan jag inte vänta tills jag ska flytta, vill hemifrån eftersom jag vill utvecklas utan att mamma bryter ner mitt självförtroende varje gång utan att mena det.. Tyvärr kommer jag sakna många människor från denna håla jag kommer lämna bakom mig.
Under de senaste månaderna har jag fått två nya förebilder, ett par väldigt speciella herrar som utan att veta det har inspirerat mig till att göra vissa val jag har gjort och klivit utanför "lådan" t.ex. skulle jag aldrig ha kommit in på den skola jag nu ska gå på i höst eftersom jag inte trott att det varit möjligt och att jag inte velat slösa energi på en sådan omöjlighet, men jag såg hur de levde livet (en del av det iaf) och insåg vad de gjorde och vilka liv de levde, då tänkte jag: "Varför måste det vara omöjligt för mig att göra det jag vill och få ett liv fyllt med mina intressen när andra klarar det?"
Jag ansökte till skolan och kom in och jag som har gömt mig så mycket, hatat mitt utseende, inte trott på komplimanger, velat ta livet av mig många gånger om, haft självförtroende lika stort som min lilltå och aldrig trott på mina egna förmågor.. Jag ska gå en dans och modell linje på hola folkhögskola.
Allt tack vare mina nya förebilder SEIKE och RAY som är de första personerna utanför mina umgänges cirklar som jag kan kalla förebilder helhjärtat.
Att man kan omringas av idioter ibland.. Jag är så jävla less på att bli hackad på för att jag uttrycker min åsikt.. Och jag orkar inte mer drama. Man försöker hjälpa till och man får en utskällning som tack.. Man försöker vara trevlig och umgås med folk man börjat tappa kontakten med och det blir bara drama.. Fuck life nu blire te att klara av studenten, över leva sommaren och dra till nästa ställe och hoppas att jag kan träffa lite mer folk som inte är total idioter så man orkar med allt skit..
Vart så jävla arg idag att det tog tre timmar för mig att slappna av någorlunda.. Så nu blire att se klart "The Host" för att slappna av och sen sova
Är jätte glad för tillfället :) fick precis reda på att jag blivit antagen till den folkhögskola jag vill gå på i höst och känner glädjen rusa :D
Varför kan jag inte äta som vanligt folk när jag är ensam hemma.. Jag lagar mat och sen kan jag äta lite grann men kan inte äta så mycket som jag borde och mår illa när jag försöker äta.. Varför.. Vill äta men kan inte
I morgon börjar min dansAPU på allvar och på onsdag ska jag till kävesta på audition och torsdag ska jag vara i kaggeholm på audition. Tur att mamma ska med så jag slipper köra hela tiden iaf. Jag är super nervös för allting och är lite orolig över att min kropp inte kommer klara av allt eftersom jag har problem med mina leder.
Det är fan inte bra när jag inte inser att jag måste äta förens jag ligger och mår illa och har grymt ont i huvudet och då inser att jag glömt äta på hela dagen.. Det är konstigt men jag känner inte hunger, jag använder ordet hungrig ibland men det är för att säga att jag behöver äta för jag har ingen energi kvar, jag känner jag trött när jag behöver äta så är det sent går jag och lägger mig men jag kanske bara behöver mat. Det har hänt..
Inatt dog mina kaniner, troligtvis har en räv skrämt ihjäl dem. Har planerat för sommaren med dem och längtat efter att se dem få springa i uteburarna igen, men nu får de skutta i himlen.