Jag är en sån som inte vill tynga ner någon med mina problem, så det är inte riktigt någon som vet hur jag mår egentligen, förutom J som jag nämnde, men som jag inte riktigt fixar att prata med just nu...
Tänker att för många som växer ifrån varandra sker det även ganska naturligt att man pratar och umgås successivt mindre med varandra, tills man till slut inte umgås alls. Jag hade hoppats på att det skulle funka så, men det verkar ju inte göra det. Sedan är hon så himla dålig på att lyssna också. Hon vill gärna att man lyssnar på henne när hon pratar (ganska givet att man vill bli lyssnad på), men när jag pratar är det helt plötsligt inte lika viktigt, märker väldigt tydligt hur hon kan tycka att det jag säger är ointressant och sluta lyssna. Typ börja kolla i sin telefon istället?? Jag kan ju känna att det är lite ge och ta. Även om jag inte alltid tyckt det hon sagt varit intressant har jag ändå lyssnat och typ ställt någon följdfråga för att visa henne att jag lyssnar, men får aldrig det tillbaka.. Blir typ arg över hur mycket jag tycker att hom sårat mig genom att inte lyssna och pga det gör hon eller säger saker jag tycker är taskigt, för hon har inte lyssnat fast jag sagt åt henne. Då känner jag typ varför ska jag fortsätta och försöka göra "det rätta" och respektera henne och hennes känslor, om jag aldrig får det tillbaka själv. Hon är så oempatisk och oförstående inför andra
Vi bor 40 mil ifrån varandra och vill ha olika mkt kontakt när vi inte ses och han har typ inte tid att ses pga bussy bussy guy hah. Sen vill han ha en monogam relation och jag är poly. Så även när vi i framtiden bor i samma stad är det liksom rätt hopplöst
